Näthatet

Hittade den här bilden på internet, och den tyckte jag var så rolig att jag skrattade högt en god stund.

Är kanske bara roligt om man vet vem John McEnroe var. Snabbversionen: en tennisspelare som var med i samma gäng som Björn Borg, Jimmy Connors, Arthur Ashe och Ilie Nastase, de där grabbarna som var tennisens stora på 70-talet. Jag är komplett ointresserad av tennis, men när jag växte upp satt mina föräldrar som KLISTRADE framför allt vad tennisturneringar hette, hela sommardagar, kändes det som, fast det var väl i rimlighetens namn bara några timmar i taget. Men tv mitt på dagen? Det hörde inte till vanligheterna, på den tiden ordnade man liksom in sitt liv från "när tv:n började", vilket kanske var vid fem-halv sex på kvällen? Innan dess var det tomt i rutan och då gjorde man annat. Med undantag för stora sportevenemang då, i stil med Wimbledon, då kunde hela Sverige stanna om Björn spelade. DÖTRIST, tyckte vi tennis-ointresserade barn, matcherna pågick ju i evigheter och bara en trälig boll som smackades fram och tillbaks under tystnad i flera minuter, avbrott med en kommentator som brölade ut FIFTEEN-LOVE eller något liknande obegripligt. Uppenbarligen höll vi oss ändå i närheten tillräckligt mycket för att snappa upp ett och annat. McEnroe var en sällsynt dålig förlorare, det var väl det enda som var lite roligt att se. När han fick ett utbrott och skrek och drämde racketen i backen medan Björn Borg stod med sitt pannband och sitt stenansikte och rörde inte en min fastän han precis vunnit en nån glassig Grand Slam-titel. DET VAR TIDER DET.