måndag 23 november 2015

Post snökaoz

Jaha, här sitter man i mörka trista november och det var tusen år sen man var ledig och det är ytterligare omkring tusen år till jul, och är inte jul förresten ganska ångestladdat och winter is coming och allt det där som vi kan sammanfatta i det av, tror jag, tecknaren Jan Berglin uppfunna och mycket förnämliga ordet MÖRV.

Ja, så blev det väl snökaos i lördags. Alltid annars när de varnar för kasst väder vid kusterna, typ "mycket hårda vindar vid kusterna" så tänker man att det är ju tur att man bor i inlandet då, men nog fan blåser det satan i alla fall, för plötsligt har nästan-Österlen blivit så kustnära att man skulle kunna tro att havsvattnet skvalpade kring tårna när man gick ut och hämtade morgontidningen, vilket det då alltså inte gör. Så jag tog väl den här klass 1-varningen med ro, för den rikliga nederbörden skulle uppenbara sig "vid kusterna mest som regn". Men nehe, då var det plötsligt inland i alla fall och här dråsade det väl ner en 15 centimeter jäveltung blötsnö som lade sig som blytyngder på allting. Vårt största äppelträd klövs på mitten av tyngden, och flera stora grenar knäcktes på tallarna uppe i backen. Så trist, men tristast av allt är all denna snö, och detta konstiga väder. Gick ut med taxarna i går morse, och fick ömsom vada fram i decimeterdjupt smältvatten och ömsom pulsa genom tung snöblandad modd, och det regnade och snöade om vartannat. Kom ett par kilometer söder om byn, och då var det plötsligt barmark. Eller det snöade, men det lade sig inte. Och sen kom det en blixt och så började det åska! Det kändes som att apokalypsen stod i farstun och stampade av sig, jag har nog aldrig varit med om att det snöat OCH åskat samtidigt förut, men man ska tydligen inte lämna denna världen nyfiken. Det kom en tre-fyra rejäla blixtar med tillhörande dunder och brak, sedan började det hagla, sedan regna och slutligen snöa igen.
Och det helknäppa vädret bara fortsatte. Från att ha varit 3-4 plusgrader så slog det om och blev svinkallt, så allt som inte hunnit smälta undan - och det var en hel del, det - har nu förvandlats till massiv is som det kommer att ta veckor innan det töar bort.  Är himla glad att jag sopade av bilarna igår INNAN det frös, annars hade jag nog fått ta tjänstledigt för att spetta fram fordonsparken ur inlandsisen.

Nog om vädret. Sitter nu och försöker mysa i fåtöljen framför kaminen, men har ett dötråkigt kompendium skrivet på undermålig svenska att plöja igenom. Det - kompendiet - heter "Vad är kunskap?" och är utgivet av "Myndigheten för skolutveckling", så det tänker man sig ju att det ska vara seriöst och lite rejält, men det hade nog varit mer seriöst att läsa nån skolungdoms blogg. På de första 40 sidorna tjatas det om och om igen, eller åtminstone kunde jag räkna till fem gånger som man nämnde "år 1971, det år då chipset för datorernas utveckling uppfanns". Alltså, tjatigheten i detta, plus CHIPSET? Det kanske inte alla visste, men man tycker väl att en "myndighet för skolutveckling" skulle ha lite djävla koll på vad saker heter? Men uppenbarligen inte. Ja, det är i alla fall denna trista lunta jag har att plöja mig igenom, samt en bok om makt förstås. Är skittrött på att läsa om makt, kan jag ju upplysa om. Makt i sig är ett intressant fenomen, men makt i kombination med pedagogikludd är lite mer än jag kan bära.

Imorgon ska det i alla fall gås på bio. "En underbar jävla jul" tänkte vi se, jag och min dotter, min man hade väl hellre dött än betalat pengar för att se svenskt relationsdrama i regi av Helena Bergström, men det får väl stå för honom. Det känns väl som en produktion som känns både förutsägbar och som skulle kunna barka iväg åt vilket håll som helst på en och samma gång, men svensk film är svensk film och jag gillar det.

Och vad säger ni om "Bron" då? Själv går jag, länskrim Degeberga, mest och göttar mig och säger JAMEN VAD VAR DET JAG SA? VA? VA? VA? till alla jag möter. Eller ja, inte till ALLA jag möter, utan till alla jag möter som jag har diskuterat "Bron" med, vilket är ungefär samma sak i och för sig, men det förra lät ju som om jag gick och brölade i triumf framför mjölkpaketen inne på Konsum, typ. Ska inte avslöja något om handlingen här eftersom det KAN finnas någon av mina cirka tre läsare som kanske inte har hunnit se näst sista avsnittet än, men jag hade i alla fall rätt. Viktigt att poängtera.

Nej, nu åter till GRUNDKURS I PEDAGOGIK så att det blir någon nytta gjord här innan dagen är över (min dag börjar ju rätt så tidigt, så att göra något tankekrävande efter låt oss säga...19.00, är väl rätt så kört om man säger, så det gäller att vara disciplinerad, greppa kompendiet, sluta reta sig på att de skriver "chips" istället för "chip" och försöka omvandla dravlet till någon slags kunskap, det går väl SÅDÄR).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar