Idag skulle jag till apoteket och hämta ut lite receptbelagt stuff. När man ska göra det får man inte ha bråttom, för allt som händer på apotek sker i valiumtempo. Här i byn har apoteket uppgraderats till Kronans Droghandel, men det är ju samma personal som innan så någon större skillnad märker man inte.
När jag kom till apoteket, sorry, Kronans Droghandel, var det inte en kotte där. Det bådade ju gott, för annars är det ju vanligt att man hamnar bakom någon pensionär som ska hämta ut någon av sina 300 olika hjärt- och blodtrycksmediciner utan att veta vilken och sedan ska det diskuteras "vad doktorn sagt" i evigheter medan man själv långsamt drivs mot vanvettets rand. Så en tom apotekslokal kändes som sagt hoppingivande, det här skulle ju gå på nolltid. Jag stegade fram till kassan, singlade flott över mitt körkort och ordet "e-recept" i en och samma handling. Ett ögonblick, hördes en knarrig vitrocksstämma från andra sidan disken, där stod en uråldrig apotekskvinna som uppenbarligen höll på med något kinkigt moment på dataskärmen och det där med nolltid gick upp i rök ganska så omgående. Men till slut hade hon fått ordning på vad-det-nu-var och då kunde hon minsann ta sig an mitt ärende. Medan hon rörde sig i slow motion mellan disken och de olika läkemedelsförvaringsställena så kom jag på att jag kunde passa på att köpa fluorsköljning, för den är nästan slut. Heter det fluorsköljning eller är det själva verbet för sånt man gör på kommando av fluortanten? Ja, hur som helst, jag menar själva fluoret (låter inte rätt, fluor är ju ett grundämne och jag tror ju inte att det säljs på flaskor på apoteket direkt. Men men.). Min tandläkare är nämligen den nya fluortanten, inte så att han kommer hem till mig med en bricka med plastmuggar på, men han har sagt att jag ska fluorskölja, så då gör jag det.
Jag tog en flaska fluorsköljningsmedel (låter inte heller riktigt rätt) och ställde på disken och väntade tålmodigt på att apotekskvinnan skulle hämta medicin, skriva ut etiketter, dubbel- och trippelkolla allt och sedan scanna in. Så fick hon syn på fluoret. Om man köper en sån får man en sån här tandkräm på köpet, meddelade hon och halade fram en tub med ett för mig okänt märke. Jag tackade och tog emot, även om jag aldrig använder något annat än Dentosal eftersom jag inte står ut med tandkräm som löddrar. Men gratis är gott och den kunde man ju alltid ge bort till någon behövande. Apotekskvinnan scannade in tandkrämen, men på skärmen deklarerades det att den kostade 26 kronor. Det hade jag ju inte lust att betala för någonting som jag inte ville ha, och apotekskvinnan tyckte också det var märkligt. Kanske hjälpte det om jag drog mitt MedMera-kort? Jag provade, men ingenting hände. Då fick apotekskvinnan börja leta i en reklambroschyr, det var ju märkligt, visst var det väl detta märke som hade detta erbjudande, inte kunde hon väl ha misstagit sig så, mumlade hon för sig själv. Men se! Kronans Droghandel var så lömska att det var bara om man köpte fluor med smaken COOLMINT som man förärades med gratis tandkräm, och jag hade valt någon mesigare sort och fick därför vara utan. Ja, det kvittade ju mig, men apotekskvinnan beklagade och så skulle hon få bort de där 26 kronorna från inköpet och det tog ungefär lika lång tid som det gjorde för ingenjör S.A Andrée att nå nordpolen med luftballong. När jag vände mig om fick jag se inte mindre än fem människor som tålmodigt väntade på sin tur i den förut så tomma apotekslokalen, så om ni någon gång undrar vad det är som tar tid på apoteket så är det alltså såna här grejer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar