Status quo

Status på bilbatteri: Fulladdat. Varmt och gosigt efter att ha stått inomhus och myst hela dagen.
Status på bilstart: Fortfarande totalvägran.

Det enda det där djävla dyra batteriet från Mekonomen åstadkommer är att tända en liten röd lampa som lyser när man öppnar framdörrarna. Det skulle mycket väl kunna vara den mest värdelösa funktionen på hela bilen, men just nu är det det enda som fungerar. SJUKT OVÄRT om ni frågar mig.

Bara att rätta in sig i kollektivtrafikledet med andra ord. Känner mig måttligt nöjd med detta.

Positivt: Att bilen ändå skulle lämnas på 1000-milaservice på torsdag. Kunde ju ha varit: Nej, tyvärr, det finns inga tider på bilverkstan på flera veckor. Även positivt att det bara är några hundra meter till busshållplatsen (härifrån) och att bussen går hela två gånger i timmen (vardagar på dagtid). Kunde ju ha varit många kilometers vandring till en buss som bara gick morgon och kväll två gånger i veckan. TYP. Man kunde även bott i Afrika och fått springa miltals varje dag för att hämta vatten, och på så sätt blivit en världsberömd kenyansk löpare. Olika falla ödets lotter.

BILEN, JAG SAKNAR DIG!