Hjältar

Satt och slölyssnade på kulturnyheterna som rapporterade från Berlins filmfestival. Där nämndes bland annat den svenska filmen Hjältar, och så visades ett klipp med tjejer och hästar. Googlade lite snabbt och fick fram följande information: Historien utspelar sig i ett förortsstall beläget mellan motorvägar och kraftledningar. Här försöker de unga tjejerna Linnea och Jenny att förena hästarna och stallvärlden med det annalkande tonårslivet. Tillvaron gungar när vänskap ställs på sin spets och rivalitet och maktkamp tar vid och jag bara: ååååh, det här är ju en film helt i min smak, MÅSTE SES! Både socialrealism och hästar och tonårstjejgrejer i en och samma film, det kan ju inte bli annat än lyckat, tänkte jag.
Har i och för sig aldrig sett en "hästfilm" som varit direkt BRA (även om jag förmodligen skrev Svarta Hingsten som "Bästa film jag sett" i någon Mina Vänner-bok när jag var 12). Vet inte vad det är med stallmiljö som liksom inte riktigt gör sig på film, för det är verkligen inte så att det saknas intriger och starka personligheter och dramatik i verkligheten, snarare tvärtom. Men när det ska bli film så är det antingen astöntigt (typ Klara) eller helt overkligt (t ex Flicka, den bruna mustangen eller Mannen som kunde tala med hästar). Eller så gör man helt orealistiska scener bara för att det ska se bra ut på film, typ kommer GALOPPERANDE in på stallbacken, eller sitter av och leder iväg hästen utan att dra upp stigbyglarna först (allvarligt, INGEN gör så på riktigt). Känner att jag nästan har ett kall här, att göra THE REAL HORSE MOVIE, hur svårt kan det vara liksom? Bara i vårt stall finns ju material till att göra en såpa som skulle kunna visas varje dag i ett trettiotal år. Ankeborgs svar på Emmerdale Farm: Hem till stallet.


Har inte vågat mig på Apflickorna än, vill så gärna tro att den är bra (fast voltige är ju...sådär), men alla jag känner som har sett den säger att den är Så. Djävla. Värdelös. Så jag avvaktar väl ett tag, tills jag ramlar över den gratis på något sätt.


Men den här filmen då! HJÄLTAR. Åh, det lät så bra. En film helt i min smak! Ända tills jag fick syn på det finstilta, att det var en kortfilm, bara 15 minuter lång. Då svalnade ju intresset rätt så avsevärt. Kortfilmer är så sabla meningslöst, tycker att folk som gör kortfilm skulle ha spö. Vad hinner man visa på 15 minuter liksom? Fan, det där djävla klippet som visades på kulturnyheterna var ju nästan hela filmen.


MÄÄÄÄH! Besvikelse!