Jag är lite besatt av att plocka frukt och bär. Det är inte så hemskt noga exakt vad som händer med skörden (den tenderar allt som oftast att omvandlas till alkoholhaltiga drycker, ty vinet ädla känslor föder som det heter), men att bara lämna Guds gåvor vind för våg åt fåglarna eller - ve och fasa, åt andra bärplockare - är så nära en styggelse inför vår Herre man kan komma. Anser jag.
Det är ett fantastiskt bärår i år. Det ställer till det om man är besatt som jag. Igår var jag ute och gick och fick syn på ett helt fantastiskt slånbärsställe. Nu skulle man ju kunna invända att jag ju tillbringade flera timmar med att plocka slånbär förra helgen, men det hör inte hit.
Dessvärre - för mig - hade jag lovat att passa Adrian, så jag fick lämna bären åt sitt öde. Men idag ska de plockas. Jag känner en oro i kroppen. Tänk om någon annan redan har varit där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar