söndag 11 oktober 2009

"So youre a fisherman, ha? What do you catch mostly?" "Fish"

Häromdagen såg vi filmen Blood Diamond från 2006. Jamen den var väl inte alls sådär bra som alla påstår. Här följer en liten betraktelse.


(((SPOILER-VARNING)))



Jo, det är Leonardo DiCaprio, han spelar en ond fd legosoldat som ägnar sig åt illegal och oetisk diamantsmuggling och han är helt känslokall och totalt utan skrupler. Och så är det en kille, Solomon, som är tillfångatagen av ett gäng soldater i inbördeskriget i Sierra Leone (som beskrevs i rätt så dimmiga begrepp så jag vet inte riktigt vilken sida som representerades här) och typ slav hos diamantletarna som hittar en skitstor rosa diamant som han gräver ner lite flinkt vid sidan av en flod. Och just den skitstora rosa diamanten får alla nys om, och alla, särskilt Leonardo DiCaprio, vill åt den, för den är värd multum. Jaha, men så träffar han en skitsnygg brud som är journalist och hon ska göra ett grävande reportage om den här oetiska diamanthandeln, och Leonardo bara: Far åt helvete, först, men sen behöver han hennes hjälp för att snoka rätt på Solomons familj som har blivit tillfångatagna och hans fru och döttrar sitter i något flyktingläger och hans son har blivit hjärntvättad till barnsoldat. Och Leonardo har lovat Solomon att hjälpa honom att hitta dem mot att Solomon visar Leonardo var den skitstora diamanten finns. Så han tar kontakt med den skitsnygga journalisten igen och tycke uppstår (förstås, jag skulle vilja se den film där den skitsnygga journalisten ersattes av till exempel en lite halvtjock tant i sina bästa år, men det låter väl inte göra sig i Hollywood). Ja, och sen håller de på och springer kors och tvärs överallt och hukar för skottsalvor minst en gång var femte minut, och folk splatterdör runt omkring dem hela tiden, men som genom ett mirakel undgår nyckelpersonerna Leonardo, den skitsnygga journalisten och Solomon att bli träffade. Och man får dessutom intrycket att Afrika nog inte är mycket större än en ordinär svensk villaträdgård, för de kommer bort från men hittar varandra PRECIS HELA TIDEN. Först kom de till ett flyktingläger och de bara frågade efter frun vid grinden och så kom hon dit efter någon minut, som om alla vakter visste vem hon var, och trots att det enligt uppgift fanns EN MILJON flyktingar där. Och barnsoldaten hittade de med precis hur snabbt som helst och han råkade dessutom helt lämpligt befinna sig i den by där den skitstora diamanten låg gömd. Och Solomon hittade den skitstora diamanten kvickt som bara den, trots att han inte alls hade märkt ut platsen där den låg nedgrävd, och så var det mer skottlossning och dödande och de, Solomon och Leonardo och ungen, lyckades fly upp i bergen där de skulle bli hämtade av ett plan. Men Leonardo råkade bli träffad, så han blödde strida strömmar ur armhålan och Solomon bar honom, men så plötsligt fick den onda och känslokalla före detta legosoldaten bara nog, så han bara: Solomon, här får du diamanten, och sen satte han sig ner och ringde ett känslosamt telefonsamtal till den skitsnygga journalisten och sedan dog han lite snyggt där vid en klippa under Afrikas sol. Och Solomon han åkte iväg till London och sålde den skitstora diamanten till några av Leonardos kontakter och fick en saftig summa pengar, samtidigt som den skitsnygga journalisten smygfotograferade transaktionen och skrev ett avslöjande reportage grundat på detta och på uppgifter som Leonardo lämnat ifrån sig i ett tidigare skede av filmen, när han började bli lite blödig (det blir alltid såna där stentuffa killar när de träffar skitsnygga journalister, då inser de med ens att hela deras liv varit FÖRFELAT och att SANNINGEN är viktigare än den egna snikenheten), så alla de onda killarna åkte fast och Solomon fick träffa sin familj igen och den skitsnygga journalisten fick väl något fint journalistpris eller nåt.  THE END.
Fan vet om världen blev något bättre av den här filmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar