fredag 3 april 2009

And I said that I might

Ibland, men verkligen inte ofta, får jag för mig att jag behöver något nytt i garderoben. Typ som nu. Vi är bjudna på 60-årskalas och känner knappt någon där. Så man vet ju inte alls vad det är för typer av människor som kommer, och man vill ju inte framstå som en baglady bland Nobelpristagare, eller tvärtom. Risken för tvärtom är förstås minimal, men ändå.

Så igår när jag var "på stan" som det heter, fick jag för mig att göra en raid bland klädaffärerna för att se om det fanns något lämpligt att utöka garderoben med.

Jag brukar annars handla allt på Myrorna, men nu var det ett tag sedan jag var i Malmö där närmaste myrstack ligger härifrån räknat. I etablerade klädesaffärer var det åratal sedan jag var. Och det lär nog dröja åratal till nästa gång också. För det första var allting väldigt fult. Storblommigt, rutigt, randigt, prickigt, menvadfan, jag gillar inte mönstrade kläder överhuvudtaget. Och något enfärgat verkade inte stå att uppbringa någonstans. För det andra verkade alla plagg man skulle ha på överkroppen vara ihopdragna någonstans strax under bröstvårtorna så att man får en kropp som Mia Farrow i Rosemarys baby, när hon är höggravid alltså. Vem vill se ut så? Och vem har kommit på detta? Eller så var det helt åtsittande, det går väl an om man är Fantomen, men annars så har jag inte mycket till övers för kroppsstrumpor. Och för det tredje var allting asdyrt. Ett plagg som på Myrorna betingar kanske 40 spänn kostade typ 599 kronor på H&M.

Fult, illasittande och dyrt. Tack, men nej tack säger jag bara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar