Jag har andra grannar än villaägare. De som bor mitt emot mig i trappan till exempel, som jag tidigare omnämnt som julfanatikerna. De flyttade in här någon gång förra hösten tror jag. Tidigare bodde där en jättegammal tant som inte gjorde annat väsen av sig än att Hemtjänst kom och ringde på några gånger om dagen, så det blev rätt stor skillnad när ett medelålders par med hund och stort socialt umgänge slog ner sina bopålar.
De här grannarna tror jag är nyseparerade. Från några andra än varandra alltså. Först flyttade hon in. En ensam kvinna som flyttar in i en tvåa med endast ett par surmulna tonårsbarn till flytthjälp utstrålar skilsmässa. Sedan flyttade han in någon månad senare, och i samma veva bytte de namn på dörren. Antingen var hennes skilsmässa klar då, så att hon återtog sitt flicknamn, eller så har de gift sig med varandra. Och det var tjo vad det var livat i den holken, hela hösten och vintern.
Men nu slog det mig att jag inte hört ett knyst från dem på evigheter. Jag har inte ens hört deras hund, som brukade gläfsa uppsluppet precis utanför min brevlåda på väg ut flera gånger om dagen. Och ingen står och evighetssamtalar i trappuppgången mitt i natten, ovetande om att ljudet fortplantar sig genom hela fastigheten. De har inga fester och har till och med slutat att spela dansbandsmusik.
Det är inte utan att man undrar vad som har hänt. Tänk om hon har gift sig med en psykopat? Som har låst in henne, avskurit alla sociala kontakter och tvingat henne att äta kebab gjord på hundkött?
Kurt Wallander, kom hit. Du behövs här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar