I min ägo har jag en liten pamflett som heter Prosten Heumanns läkemedel. Prosten Heumann var en pellejöns från Nürnberg, som var verksam ungefär när förra seklet var ungt, och som enligt sig själv kunde bota i stort sett varenda krämpa med egenhändigt tillverkade piller och salvor som lovprisas sida upp och sida ner och som verkar kunna bota allt från finnar till njurlidande.
Under rubriken Råd för nervsjuka buntar prosten Heumann smidigt ihop åkommorna hysteri och epilepsi som ungefär likvärdiga. Om hysteri föreligger, är medvetandet, ehuru den sjuka vanligen bestrider detta, fullt eller till stor del bibehållet. Den sjuka faller aldrig så, att hon skadar sig, biter sig i tungan, o.s.v. - Låt den sjuka vara ifred, helst ensam, bryt ej upp den hopbitna munnen eller de knutna händerna. Tandagnisslet och hela anfallet i övrigt är alldeles ofarligt, upplyser prosten. Vid epilepsi däremot, är medvetandet fullständigt borta och den sjuka eller sjuke (även män angripas, vilket sällan är fallet med hysteri) kan därför falla och slå ihjäl sig, falla i maskiner o.s.v. samt biter sig ofta i tungan, varför den sjuke måste skyddas och tillses. Skilja dessa två åkommor från varandra kan endast läkare, får man vidare veta.
Det känns lite som att prosten Heumanns inskränkta och oupplysta ande lever och frodas i all högönsklighet. Man skulle lätt kunna ana att vissa människor i ens relativa närhet är släktingar i rakt nedstigande led. Mm, sug på den ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar