söndag 8 juni 2008

"Nu kallar jag mig Lofgren och jag odlar apelsin"

Svenskar badar som tepåsar, står det i Metro. Det är ju också någonting att skriva om, tänkte jag surt och trodde att det handlade om att man bara var i och doppade sig, kanske till skillnad från de mer världsvana på "kontinenten", som allt som är svenskt alltid blir jämfört med på ett lite nedlåtande sätt. Fast artikeln handlade om simkunnighet, så jag hade hetsat upp mig i onödan.

För att få kallas simkunnig ska en femteklassare kunna simma 200 meter, varav 50 på rygg. Det är en evig tur att man lämnat mellanstadiet bakom sig för alltid, känner jag. För med såna kriterier är jag inte att betrakta som simkunnig, och jag skulle få utstå spott och spe från de tuffa och simkunniga femteklassarna. Sånt är lättare att hantera som vuxen, tycker jag.
Jag är helt enkelt skitdålig på att simma. Jag klarar i och för sig av 200 meter bröstsim, men det är också allt. Eller jag skulle nog komma längre än 200 meter, men jag har aldrig försökt. Övriga simsätt behärskar jag i samma utsträckning som en gråsten. Eller, jag kan i och för sig ligga på rygg och flyta i vattnet samtidigt som jag viftar lite lojt på armar och ben som en annan akvariefisk. Det går att förflytta sig på det viset, men inte ens med den bästa vilja i världen tror jag att man kan kalla det för "ryggsim". Och några 50 meter kommer jag inte heller. Snarare 5. Sedan brukar jag krocka med någon eller något, för man ser ju inte vart man är på väg när man ligger där med näsan i vädret som en annan drunknad.

Vattnet är helt enkelt inte mitt element.  Det är därför jag aldrig någonsin kommer att genomföra en svensk klassiker. Jag kan föreställa mig att jag åker Vasaloppet, fastän jag inte har åkt längdskidor sedan tidiga tonåren, men det är nog som att cykla. Och cykla kan man ju, så Vättern runt skulle man säkert kunna ta sig även om det är djävulskt långt. Och kan man springa ett halvmaraton ska man väl kunna klara Lidingöloppet också, men vid Vansbrosimmet tar det stopp. Jag ser framför mig hur jag blir diskad för att jag försöker gå på bottnen. Eller för att jag använder badring. Eller börjar gråta, nu tror jag i och för sig inte att man blir diskad för att man gråter, men ändå.

Det känns lite sent att anmäla sig till simskola när man är nästan 40 år, så det får nog vara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar