Sybaris var en forngrekisk kolonistad som var belägen i södra Italien, och invånarna, sybariterna, framlevde sina dagar i lyx och överflöd. Veckan som gick har gått i sybariternas tecken, kan man väl säga. Det började med sparris. När jag äter sparris känner jag lycka, och den här veckan har jag ätit...jättemycket sparris. Typ flera kilo. Inte på en gång, men ändå.
Mmm....sparris.
Fatta vad lycklig jag har varit.
Efter sparrisen följde jordgubbar. När det gäller jordgubbar så har jag inga som helst hämningar. Jag kan äta ungefär hur mycket som helst. Det är som med sparris ungefär, där finns inte heller någon begränsning. Och nu när jag blivit lite kompis med jordgubbs-asiaten utanför Ica så känner jag ett visst ansvar för hans försörjning. Det duger inte att köpa bara en liter. Det gör det inte i vilket fall som helst heller, även om man inte bryr sig om jordgubbsförsäljarnas väl och ve. En liter räcker typ ingenstans. En liter kan jag äta upp medan jag cyklar hem från Ica (cirka 800 m). Jag är en jordgubbsmissbrukare.
Mmm....jordgubbar.
Fast det blir rätt dyrt det här, när priset ligger på 30 kronor litern. Men efter midsommar brukar det ju bli lite billigare att missbruka.
När jag var inne på Ica idag så frestade de med svartrötter i grönsaksdisken. Det är ju inte alls dumt som omväxling. Jag kan redan nu förutspå att morgondagen kommer att innehålla ett visst mått av lyckokänslor.
Mmm...svartrötter.
Kokta med smör...eller stuvade. Det är frågan.
En sybarit har många svåra beslut att fatta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar