För ett tag sedan besökte jag McDonald's för att supersize:a mig en aning. Eller kanske inte. Jag äter inte pommes frites och därför kan jag aldrig beställa en meny med sallad eller morötter som tillbehör utan att någon i sällskapet kommenterar Jaså, du är sund idag? som om frityrflott var en livsstil. Och det hjälper inte att förklara att man aldrig har ätit en pommes frites i hela sitt liv för alla tror ändå att man är en produkt av kvällstidningarnas pinsamma kostråd. Att man bantar, eller som det också heter, "håller igen", oavsett om det behövs eller ej. Jag skulle tycka det var förnedrande om folk trodde så om mig.
Fast det var värre förr. När det enda icke-pommes fritesalternativet på McDonald's hette Viktväktarmenyn. Fatta vad förnedrande att beställa. Som om man var en klon av Tiffany Persson.
Men hur som helst. Jag beställde en hamburgare, en sallad och en apelsinjuice i den lokala drive through:en eller, som vi säger, Stolpen.
McDonald'sanställd: Det blir billigare om du beställer det som en Happy Meal.
Jag: Ok, då gör jag det då.
McDonald'sanställd (förtroligt, som till ett barn): Och vad vill du ha för leksak?
Jag (lätt förorättad): Jag vill inte ha någon leksak, jag vill bara ha maten.
McDonald'sanställd: Men om du beställer Happy Meal så ingår en leksak.
Jag: Men kan jag inte beställa Happy Meal utan leksak?
McDonald'sanställd: Nej, den ingår i menyn.
Jag: Men kan du inte bara låta bli att lägga ner den? Alltså, jag är vuxen, jag vill inte ha någon leksak.
McDonald'sanställd: I så fall får du betala mer, för då är det ingen Happy Meal.
Jag: Men alltså, hur kan jag betala mer för att slippa få något jag ändå inte vill ha?
McDonald'sanställd (triumferande): För att det blir billigare att köpa en meny.
Jag (uppgivet): Ok, ok, ge mig ett Happy Meal.
Någon som är intresserad av en leksak från Ronald MdDonald's givmilda näve?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar