Härförleden talade jag med Folksam i något trivialt ärende som rörde mina försäkringar. Jag fick svar på det jag ville veta och började raskt runda av samtalet, för så himla roliga är de inte på Folksam att jag vill tala med dem för mitt eget höga nöjes skull, och jag antar att det omvända också gäller. Men då sa Folksam-människan lite förtroligt: Förresten, när jag ändå har dig på tråden...Vem förvaltar dina pensionsfonder?
Det ska väl du skita i, svarade jag. Inte. Istället sa jag käckt De förvaltar sig själva i sjunde AP-fonden. Det var antagligen helt fel svar. Man förväntas ha koll på sånt när man är i min ålder, och det har inte jag fastän jag är i min ålder. Eller, jag vet ju var de är. De är i sjunde AP-fonden eftersom jag tycker allt sånt här är så outsägligt långtråkigt och ointressant. Redan när det skulle bli aktuellt att välja hur man ville förvalta de surt förvärvade slantar man aldrig sett röken av kastade jag kategoriskt vartenda förslag i pappersinsamlingen, sedan jag förvissat mig om att man inte var tvungen. Jag valde att inte välja. För jag bryr mig inte. Jag skiter i var de är och hur det går och vem som förvaltar dem. Faktiskt. Sådär, nu är det sagt.
Fast Folksam-människan var av en annan uppfattning. Han pratade lyriskt på om hur förmånligt det skulle kunna vara att låta Folksam få fingra på mina fonder, och hur förnämligt det var att själv få välja var man ville ha sina pengar, och i det läget kändes det inte riktigt sportsligt att invända att en man jag nästan dejtat* jobbade som fondmäklare och han sa att sjunde AP-fonden var den som gick bäst av alla, eller åtminstone den som gick minst dåligt. Detta uttalande tog jag till mig utan källkritik, men vid närmare eftertanke kan det mycket väl ha varit ett försök att få mig i säng, Vill du hänga med hem och kolla i min aktieportfölj? som ett alternativ till att titta på etsningar. Fast det gick ju aldrig riktigt så långt.
Så mest för att bli av med honom, Folksam-människan alltså, bad jag att han skulle skicka hem något papper som jag kunde läsa igenom och ta ställning till det, för detta var inget jag kunde avgöra lättvindigt. Vilket förstås var en grov lögn, även om jag faktiskt ögnade igenom papprena när de väl kom. Det var lite rörande att se att Folksam-människan kryssat för de fonder han tyckte att jag skulle välja, trots att hans propaganda delvis gått ut på hur himla bra det var att själv få välja.
Fast sedan kastade jag alltihop i pappersinsamlingen.
Sedan fick jag lite dåligt samvete, framför allt eftersom alla verkar ha sån järnkoll på sånt här och ibland kan det kännas lite ovärdigt att skräna Det är inte rock’nroll som ursäkt för att inte ha koll på tråkiga saker. Så jag tog mig samman och surfade in på ap7.se för att åtminstone försöka vidga mina vyer en smula. Vuxet, tänkte jag gillande om mig själv i några sekunder. Sedan läste jag de två första meningarnna som löd Den strategiska portföljen styr den långsiktiga fördelningen mellan olika tillgångsslag, som t ex aktier och räntebärande tillgångar. Spararens avkastning avgörs till största delen av den strategiska tillgångsfördelningen. och höll på att falla i koma av tristess.
Jag gav upp direkt. Ekonomi är så...avtändande. Samt fullständigt obegripligt. Ska det handla om siffror ska det vara en rejäl differentialekvation, löst med Runge-Kuttas** klassiska metod eller liknande. Matematik är vackert. Ekonomi är fult.
Men sedan läste jag någon som såg ut som en slogan: Den som inte kan eller vill välja ska få minst lika bra pension som andra - det är det vi jobbar för, och det kändes himla bra. Så himla bra att jag kunde surfa bort från ap7.se utan några som helst samvetskval, i trygg förvissning om att det någonstans finns någon som begriper sig på det här som liksom ordnar upp det hela utan att jag behöver bry mig. För det gör jag inte.
* Det hela rann dock ut i sanden av någon anledning. Ola, om du läser det här så kan du gärna höra av dig så kan vi träffas och sammanfatta sjunde AP-fondens fördelar över ett glas rött. Nej, jag skämtade bara.
** Först trodde jag att Runge-Kutta var någon slags excentrisk vilde från någon avlägset belägen söderhavsö, en slags matematikens idiot savant som löste tredjegradsekvationer med hjälp av kokosnötter (jag medger att mina associationsbanor är synnerligen lättflyktiga ibland). Jag blev superbesviken när jag sedan upptäckte att det i själva verket handlar om två personer, Carl David Tolme Runge och Martin Wilhelm Kutta. Och de var tyskar båda två och ville förmodligen inte kännas vid några kokosnötter. Tråkmånsar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar