Det där med ekonomi är tradigt tycker jag, fast jag vet att det finns ekonomer i min relativa närhet som inte håller med mig. Som tycker det är jättespännande med debet och kredit och periodiseringar och avskrivningar, men då säger jag bara: När artbestämde du en skalbagge i fält senast? Det har visserligen inte ett dugg med saken att göra, men vadå då*?
Men jag tycker att ekonomer kan få ägna sig åt ekonomipyssel, det är ju det de är till för får man förmoda. Det märkligaste är att man som lekman och mindre vetande ändå tvingas ha koll på så mycket ekonomiskt flum i vardagen. Man ska känna till vilken bank som ger den högsta räntan när det gäller sparande och lägsta när det gäller lånande, man ska följa sina fonders upp- och nedgång och köpa och sälja och välja och placera och investera. Och alla dessa val! Inte nog med att man ska rösta rätt, man ska även välja rätt telefonbolag, elbolag, bredbandsleverantör, försäkringsbolag, vårdcentral, snart blir det väl aktuellt att även välja leverantör av frisk luft. När varje andetag är en fråga om kvalitet, jag kan riktigt se hur detta ska marknadsföras.
Det finns oändliga valmöjligheter men väldigt begränsat med tid att sätta sig in i alltihop för att kännat att man gjort ett bra val. Och så fort man har bestämt sig för något så inser man ju ändå att man blivit blåst. När man väl bundit sig i 24 månader till en telefonoperatör där man får ringa överallt för 79 öre i minuten så kommer en annan och lovar att man ska ringa överallt för 69 öre i minuten samt får ett billigare bredband och en tredje lovar allt detta plus att man får en GPS på köpet om man bestämmer sig inom 14 dagar. När man hittat ett svinbilligt elbolag så kommer det alltid någon och säger Men har du tänkt på miljöaspekten? Och har man lyckats placera sina slantar på något fördelaktigt sätt så kan man ge sig fan på att vinsten från just det företagets hela produktion har slavats ihop av undernärda thailändska barnarbetare i små mörka källare.
Och frågan är om man mår så bra av all denna valmöjlighet? Var det ändå inte lite bättre förr, när det bara fanns Televerket och Elverket och man inte behövde bekymra sig om huruvida man gjort rätt eller fel i åtminstone just den aspekten? När man slapp ha ångest för att man inte har tid att sätta sig in i valet av rätt pensionsfonder. När man slapp känna att man inte hänger med i sin samtid bara för att man inte har järnkoll på var det är billigast att ringa, när man ändå inte hinner ringa någonstans.
För nu springer människor omkring som sönderstressade laboratoriemöss och funderar på om det ändå inte blir lite mer förmånligt att välja Tele 2 istället för Telia. Fast de har inte ens en gång tid att träffas för att ta en fika.
Det är möjligt att det är bra med konkurrens, att det blir billigare för användaren eller kunden i slutändan och sådär. Men frågan är om det är så mycket bättre. Om vi blir så mycket gladare. Om livet har blivit så mycket enklare. Om vi använder de pengar vi sparar till något vettigt som berikar livet.
Jag tror inte det.
* Det här kan mycket väl vara en av världens mest kraftfulla invändningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar