Ett annat fenomen på tåg och bussar som lätt kan reta upp mig till vansinne är hur folk sätter sig nuförtiden*. Egentligen är det en mycket större källa till irritation än gårdagens offentliga hånglande. Det händer trots allt inte varje dag. Och igår åkte jag på ett tåg med sittplats-system, vilket kan ha sina nackdelar eftersom man inte får välja vilka man ska sitta med (se förra inlägget). Men på det stora hela är det förstås bra.
För alltså: Varför sätter sig folk på yttersätet på alla tåg och bussar, för att sedan ställa sin förbannade väska på innersätet? Alternativt sätter sig på innersätet, men lik förbannat ska väskan vara på sätet bredvid? Och dessutom med en min som om det är helt acceptabelt att göra så och som om man är helt dum i huvudet när man frågar om det möjligen är ledigt där? Jag tycker det är så oförskämt att jag inte finner någon relevant jämförelse och en vacker dag kommer jag att göra mig olycklig på någons väska.
Nu ska jag berätta hur ni ska göra, och det är skitenkelt. För det första, man sätter sig på innersätet. Detta för att inte ens medresenärer ska behöva klättra över och knuffa sig förbi en i jakt efter sittplats. Alternativt sätter man sig på yttersätet och flyttar till innersätet när det börjar bli så fullt att alla som inte känner varandra kan sätta sig på varsitt säte.
Och så ställer man sin väska på golvet. Eller så har man den i knät. Lägger man den på det tomma sätet bredvid sig så ska man flytta den så fort det kommer folk. Fatta, för fan. Jag har inte lust att betala till exempel 84 kronor för att stå i 1 timme och 10 minuter bara för att någons väska ska få sittplats hela vägen till Malmö.
Jag är så uppretad på det här fenomenet att jag aktivt går in för att rasera folks självgoda och självuppfunna så-här-får-jag-hela-sätet-för-mig-själv-metod genom att demonstrativt sätta mig där folk har använt sin väska som språkrör för att signalera att man inte ska. Men skyll er själva, ni som gör så här. Jag hoppas att fler ansluter sig till denna motståndsrörelse och att väskorna återbördas till golvet där de hör hemma.
Och jag tror inte att det handlar om att folk är sådär dörädda för all främmande mänsklig kontakt, som det alltid påstås att vi svenskar är. Ni är fan bara egoistiska. Sluta genast upp med det.
* För som jag vill minnas det så var det här ett fenomen som inte existerade i någon större utsträckning innan 90-talet. Men för all del, jag kan ha fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar