Till stallet istället, v 48 2025, pt 1

Igår hade jag Älskling, det gick bra men tyvärr stod det WE på schemat, och är det något jag hatar är det WE. Jag kan absolut förstå de som tycker WE är kul, jag har stor respekt för de som tävlar i WE på hög nivå för det är sannerligen inte något vem som helst klarar av, men när det är en sån där "nu ska vi testa WE"-lektion så tycker jag inte man gör något mer än rider runt runt och flyttar någon mugg från ett hinderstöd till ett annat. Och det är SÅ. DJÄVLA. TRÅKIGT. Men men. Nu är det i alla fall gjort för den här terminen.   

De närmaste

Har läst De närmaste av Henrik Bromander, detta är handlingen:

De är en helt vanlig, ovanlig småländsk familj. Pappa Lars gör karriär från mentalskötargolvet ända upp till vårdbranschens topp medan mamma Inger sjunker allt djupare ner i sjuktillvarons mörker. Efter tjänstgöringen i Afghanistan landar sonen Rickard ett topphemligt jobb i säkerhetsbranschen medan dottern Rebecka sadlar om från hårdför vänsteraktivist till hajpad restaurangkock.
År läggs till år medan tystnaden breder ut sig. Tråd för tråd vävs väven av hemligheter och lögner. Så händer saker som kommer ställa allt på ända och hota att spränga hela jävla skiten inifrån.

Jag lånade den här boken främst för att den skulle utspela sig i mina gamla bibelbältehoods. Tycker det är kul att känna igen sig (även om det var sjukt längesen jag bodde där) och myser lite inombords när huvudpersonerna åker samma buss som jag en gång åkte, fikar på samma fik där jag en gång fikade, hänger på samma kulturhus där jag en gång hängde, ET CETERA. Är ju inte jätteofta det händer eftersom de flesta böcker INTE utspelar sig där jag bor eller har bott. Sen är det självklart mycket som har ändrats (har till exempel ALDRIG hört någon vare sig förr eller senare referera till Jönköping som "Jönnet", men det är väl jag som inte  hängt i dom kretsarna eller ens med i svängarna, antar jag). 

Gillade själva berättelsen, det var vardagsliv och -dramatik utan några större ytterligheter bortsett från en del då, men det var inte ytterligheterna som lyfte berättelsen, snarare tvärtom. Gillar ju det småputtrigt vardagliga och när människor är ärliga med sina känslor. Det är lite befriande att läsa om folk som retar sig på svärföräldrar eller tycker sina barn är jobbiga ibland, som en motvikt till allt som är så djävla tillrättalagt och perfekt.
Störde mig lite på att det växlade mellan första, andra och tredje person singular beroende på vem det handlade om och möjligen något på det orimliga i att Rebecka fick såna djävla matlagningsskills från vadå? typ ingenstans?, och pappa Lars' plötsligt förändrade sexuella preferenser, men i övrigt tyckte jag om den här boken. Den får fyra tändstickor av fem möjliga, marsch iväg till bibblan. 

But the sun is still in the sky and shinin' above you

I fredags var sista produktionsdagen EVER för vår största produktionslinje och idag kommer det folk och ska börja riva. Den lilla linjen blir ju kvar fram till nästa sommar, men efter semestrarna ska den också monteras ner och försvinna någon annanstans i koncernen. Så sjukt skum känsla att nu har jag gjort det här för sista gången. I alla fall i de här lokalerna. 

Slutade tidigt och var på massage. Det nya stället är bra, hon frågade om jag ville ha "hard or normal". Svarade "hard" fast det är ju en definitionsfråga, man vill ju inte vara en sån som säger att man gillar det och sedan ligger och jämrar sig och ber om nåd.  Lite som att säga att man gillar stark mat och så får man någonting som påminner om brinnande svavelsyra som man inte klarar av att äta. Hennes "hard" var dock precis lagom för mig, sådär "gott-ont" som en flumpelle jag gick till för hundra år sedan uttryckte det. Traskade sedan till bilen, åkte till Willys, veckohandlade, sedan hem för en promenad med hundarna, lite yinyoga och sedan en lång skön eftermiddag/kväll i soffan framför kaminen. Min man hade ju åkt till Köpenhamn med en kompis så jag skulle ha härlig egentidshelg. 

Det har ju snöat. Såklart KAN man gå i skogen ändå, om man gillar att pulsa och kasa hit och dit och känna att man inte kommer någonstans. Det gillar inte jag, så lördagens promenad blev 6 kilometer norrut på plogad och grusad gång/cykelbana, sedan vända och gå 6 kilometer tillbaka. Kanske den tråkigaste varianten av promenad, men man får ju laga efter läge som det heter. Kom hem, tränade yinyoga, bar in ved, städade hönshuset och när jag stod i någon tydligen ofördelaktig böjning så pang så smällde det till i ryggen och gjorde ont. Det tycker jag är orättvist när man ändå försöker träna och ta hand om sig. Låg sedan på värmedyna på soffan och läste och kollade på handboll resten av dagen. Det hade jag i och för sig tänkt att göra ändå, så det var inte någonting som störde, förutom då att varje gång jag skulle sätta mig upp så högg det till i ländryggens högra sida. Omväxling förnöjer, tycker annars allt elände hamnar på vänster sida. 

Igår steg jag upp tidigt, upprepade lördagens promenad och yinyogaträning (dock ett annat pass), sedan var det soffa och bok, var tvungen att läsa ut en bok som skulle lämnas tillbaks som idag och som inte gick att låna om. Min man kom hem vid 14.30-tiden och då började vi diskutera inköp av mattor till vardagsrummet, ett förslag som jag lade fram för ett tag sedan. Vi är ju inte mycket för heminredning utan mer att man tager vad man haver och så blir det som det blir. 

När vi flyttade ihop så kom vi över ett par koskinn på loppis som fick tjäna som mattor i vardagsrummet. Men nu, 15+ år och ett antal krafsande hundar senare är de minst sagt blanknötta och inte speciellt snygga längre, plus att jag är dödstrött på att de inte ligger mot underlaget som en normal matta gör utan man riskerar hela tiden att snubbla på någon uppvikt flik. Min man är dock dödsförtjust i Rosa och Majros pga att "de är så lätta att dammsuga" men eftersom man lik förbannat får en känsla av att de är grusiga även om det är precis nystädat så var det väl inte direkt ett argument som var 100 % hållbart i längden. Så nu ska vi köpa mattor! Vi har dock inte samma smak, visade det sig. Jag kan tänka mig lite klatschiga färger, medan min man vill att det ska vara neutralt. Eftersom jag mer bryr mig om att det ska vara skönt att gå på golvet/mattan än att det ska vara i en viss färg så överlät jag efter ett tag åt min man att välja medan jag läste ut min bok och traskade till biblioteket för att lämna och hämta nya (tyvärr 4 stycken som alla var på 14-dagarslån så here we go again). När jag kom tillbaks hade han bestämt sig och de var helt okej men otroligt anonyma. Kan inte minnas hur de såg ut längre, men jaja. Det blir nog bra med den saken. 

Då är det nya vecka och nya tag. Ikväll är det ridning, imorgon är det teori men vi ska träffas i stallets kommunikationsgrupp innan så det blir ändå en sittning. Och på torsdag är det träff med CLUB ROMIF och på lördag teater. På fredag är det eventuellt lunchkonsert med min son i kyrkan, men det beror på om det ska fixas någon slags avskedslunch på jobbet. Annars mycket kultur denna vecka! 

I've escaped from reality, dancing in the snow

Igår var en dag som gick I ETT. Först var det jobb, sen åkte jag till bilfirman för att kvittera ut Korpen. Det tog ju lite tid med blanketter som skulle fyllas i, osv. Sen skulle jag tömma gamla bilen. Det var inte gjort i en handvändning kan jag säga. Hittade bland annat: tre (3) varningstrianglar, fem (5) Moraknivar, tre (3) luft på burk-burkar, två (2) flaskor myggspray, tre (3) första förbandskuddar, tre (3) flaskor handsprit och säkert tio (10) snöskrapor. Bland mycket annat. Säga vad man vill om oss men vi står inte handfallna om något skulle tänkas gå åt helvete (sen gick det ju åt helvete i alla fall och det enda man hade nytta av då var sin mobiltelefon och det inlagda numret till Vägassistans). Lassade urskiljningslöst ner allting i stora kassar och tänkte att det där får jag ta och sortera upp sen. Tänker också att det får räcka med en pinal av varje sort av det där som är bra att ha.

Åkte sedan till ett bageri och köpte en liten tårta eftersom det var min mans födelsedag. Sen hem i nya bilen och där hade det kommit säkert 15 centimeter tung blötsnö. Körde fast när jag skulle vända på gårdsplanen och då lade jag av misstag i sexans växel istället för backen, eftersom backen på Korpens växellåda ligger spegelvänt mot vad den gjorde på förra bilen. Stod och slirade på stället ett par sekunder innan jag fattade att det inte var backen jag hade i. Hehe. Gick ut med hundarna och sedan var det bara att dra fram snösläden och börja ploga undan all djävla snö som kommit. HELVETE vad det var tungt, och det kändes som att jag aldrig blev klar. Sen in och städa. Eftersom det var min mans födelsedag så tänkte jag överraska honom med att städa hans delar också så att han skulle slippa det. Plockade, dammade, dammsög och våttorkade på vad som måste vara rekordtid och blev klar precis i samma stund som min man kom innanför dörren. Vi åt kvällsmat och tårta, sen tränade jag min yinyoga och så satt vi i soffan och läste och lyssnade på musik och hade det allmänt g-ö-t-t. 

Idag är det fredag. Ska sluta lite tidigare idag eftersom jag ska på massage. Nämnde det i fikarummet igår och då hände det här löjliga: För ett par dagar sedan föreslog jag att vi kanske kunde fixa en gemensam lunch eller något som nästa fredag, eftersom det är flera som jobbar sin sista arbetsdag då. Ska man säga något sånt till PC så vet jag av erfarenhet att man måste inleda med Du har säkert redan tänkt på det här..., annars blir det inte bra. Så det gjorde jag. PC hummade och mumlade att jo, den tanken fanns. Jaja, vad bra sa jag och sen var det inte mer med det. Sen på lunchen så nämnde jag då att jag skulle gå tidigare som idag. Hur dags sticker du? undrade PC och jag sa att jag ska vara där vid 11.30 så jag går väl strax efter 11. Nähä, men då var det tydligen så att det skulle bjudas på pizza till lunch som idag, för nästa fredag är inte vår VD vara på plats för han är på tjänsteresa. Jaha, okej, men varför ska det vara så djävla H-E-M-L-I-G-T? Är det dödsstraff på att säga Jo, nu på fredag tänkte vi bjuda på pizza så att folk vet det och inte tar med sig matlådor som sedan får tas hem igen, alternativt kastas? Men nej, det ska tisslas och tasslas och bara vara för några få invigda. PC i ett nötskal så man borde ju inte blir förvånad, och det blir jag väl inte heller, mest trött på idioti. 

Jaja. Nu är det som sagt fredag, en helg med egentid väntar eftersom min man och hans kompis ska fira sina gemensamma födelsedagar i Köpenhamn sagda helg. Ser fram mot det, over & out. 

Cut a six-inch valley through the middle of my skull

Igår kväll började det snöa. Flingor betydligt större än dasslock vräkte ner, fast bara en kort stund, sedan blev det mer moderat flingstorlek. Men ändå. Det kom visserligen inga 15 centimeter som det varnats för "på sina ställen", så man får väl vara glad för det lilla. Men ändå. Vad är det för fel på barmark? Kom på att jag glömt lägga min lilla aluminiumfilt på bilrutan, så jag fick ut och sopa bilen ren ifall det skulle bli minusgrader under natten för det är ju ett överskattat nöje att skrapa bilen ren från fruset snöslask. Hoppas ingen på hyrbilsfirman läser detta, men jag fick använda den piassavakvast som jag vanligtvis använder till att sopa yttertrappan med, eftersom min vanliga snöborste ligger i gamla bilen och hyrbilens enda extrautrustning är en snöskrapa och en p-skiva. Sen var det lik förbannat plusgrader i morse så det var ju ogjort arbete, men det kan man ju inte veta. 

Häromdagen när jag tankade stod det i den otroligt meddelsamma hyrbilens display att "en tankning har identifierats" och så någon fråga om jag ville nollställa något räkneverk. Så jag hade nästan förväntat mig att den skulle berätta att det hade snöat och att jag skulle aktivera någon inbyggd extrafiness, men det gjorde den alltså inte. En eloge till snöröjningen dock, när jag körde hemifrån 04.30 så var det både plogat och saltat. 

Man blir ju ändå lite förundrad över folk. Häromdagen kom vi att prata om vinterdäck på jobbet, och då visade det sig att TG, som ändå är en person som ger sken av att vara lite intresserad av fordon, fortfarande körde runt med sommardäck. Jag väntar med att byta till efter jul, sa han på sitt otroligt sävliga sätt, som om allt som inträffade avseende vinterväglag lät vänta på sig till efter den 24 december. Men då kör du ju olagligt, påpekade A2 och TG bara ryckte på axlarna och tyckte att det var väl bara att hoppas på att man inte åkte fast. För min del hoppas jag att han gör det, eller kasar ner i något dike så att han lär sig den hårda vägen. Det kan ju knappast komma som en överraskning för någon att snö, minusgrader och därtillföljande halka inträffar varje vinter? 

Igår ringde bilförsäljaren och sa att Korpen, som först skulle servas och få vinterdäcken påsatta, var färdig att hämtas som idag istället för som på fredag som vi först kommit överens om. Det innebär att jag idag får åka till bilförsälkningsstället, lämna hyrbilen, tömma den gamla bilen på allt bös som ackumulerats där under de år som min man haft den som en slags ambulerande soptipp (det ska bli mycket hårda regler för vad som får förvaras i Korpen!) för att sedan åka därifrån i ovan nämnda Korp.  Sedan ska jag åka förbi ett bageri och köpa någon slags bakelse, för min man fyller år idag och förtjänar att firas. Hans variant av fir är att åka till Köpenhamn med en kompis imorgon, så vi får köra lite firande ikväll. Förhoppningsvis hinner jag hem och städa, tänkte offra mig och städa min mans delar också eftersom det ändå är hans födelsedag. Om jag hinner, det vet man ju inte hur lång tid det kan tänkas ta på bilfirman. Man köper ju inte ny bil vart och vartannat år direkt så det är ju inte som att jag vet hur det "brukar" gå till. 

Förde slutligen över en i mina ögon monstruös summa pengar till bilfirman från ett sparkonto som nu känns oroväckande magert. Men det kommer ju pengar från försäkringsbolaget så småningom, fast det lär väl ta hundra år. En gång när Remus (RIP) blev inlagd på djursjukhus så kunde de inte direktreglera utan man fick punga ut med hela summan (vill minnas att det gick på 15 000 eller så) själv, sedan tog det 25 arbetsdagar att få tillbaks det på försäkringen. TJUGOFEM ARBETSDAGAR. Och det var bara ett helt vanligt standardärende. Det är inte vad de gör på banken efter tre man ska fråga sig utan vad i helvete man sysslar med på försäkringsbolaget hela dagarna om det måste ta fem veckor att reglera ett helt vanligt standardärende där pengar betalas in, det ska dras ifrån självrisk och sånt (väldigt mycket!) som inte täcks av försäkringen och sedan betala ut den skrattretande lilla summa som blir kvar. HUR SVÅRT KAN DET VARA? 

Igår tränade jag ett lite längre Vibes-pass med hantlar och kettlebell som var otroligt bitigt. Har ju ökat vikten på hantlarna och tyckt att det ändå varit görbart, men då har det varit pass där man kört varje övning kanske 30 sekunder och sedan vilat 15, gånger ett antal repetitioner. Nu var upplägget att man körde 3 olika övningar, 10 repetitioner per övning och så höll man på så länge låten som spelades varade. Skulle gissa att en låt är sådär tre och en halv minut, men det kändes som otroligt lång tid när mjölksyran bara strömmade. Övningarna för ben och bål gick väl någorlunda, men för armar och axlar var det rent ut sagt VIDRIGT. Axlar och nacke är ju sen gammalt min akilleshäl, så det är väl bara att kriga på. Och vara glad att det inte är någon utdragen liveversion av Shine on you crazy diamond på 23 minuter som ska styra hur länge man ska göra sina bicepscurls. 

Sen kollade vi färdigt på Bilbo: En oväntad resa och sen var det läggdags. Imorgon är en annan dag, osv. 

The innocence I need

Igår var jag som sagt ensam på jobbet, i mina lokaler alltså. Det gjorde inte så mycket, dels gillar jag ju att ha det lugnt och tyst omkring mig och för övrigt så jobbar jag ju mest för mig själv så i det avseendet blir det ju ingen skillnad. 

Skulle egentligen ha sprungit efter jobbet, men kände ett allmänt motstånd och också en liten föraning till något som kanske inte är något men som också skulle kunna vara en liten förkylning (hoppas verkligen inte!), så då gav jag fan i det. Åkte hem och gick ut med hundarna istället, när jag kommit en bit på väg så kom en störtskur av snöblandat regn. Mysigt, NOT. Tur man vet att (eventuella!) förkylningar orsakas av virus och inte av att man blir nedkyld, och "nedkyld" är ju i sig ett rätt starkt ord när det handlar om att man varit ute och i konstant rörelse i kanske 1½ timme. Man är  ju inte nån himla växelvarm reptil utan har ju genom endotermiska processer en relativt konstant kroppstemperatur. Ändå har man blivit itutad sedan barnsben att "akta dig för att bli kall, du kan bli förkyld" och det sitter väl inristat i någon slags reptilhjärna. 

Fick hänga upp alla kläder på tork när jag kom hem. Tränade min yinyoga, sedan lade jag mig på värmedyna och pratade i telefon med min dotter en god stund. Sedan kom min man hem och kort därefter var det dags att åka till stallet och sen var dagen slut. 

Idag ska jag i alla fall ingenstans efter jobbet. S och jag pratade om det igår, hon är lika kvällstrött som jag och tycker liksom jag att det är jobbigt med två dagar i rad när man inte är hemma förrän 21-nånting. Även om det är roliga grejer man är iväg på så tar det emot (även om det alltid är kul när man väl kommer dit). Och även om det är bättre än när jag red i Bästa Måndagsgruppen™ som SLUTADE klockan 21 och man sällan var hemma före 22 så är det ändå skönt när måndagen och tisdagen följs av en onsdag när man inte behöver ge sig ut igen. Det går väl an på våren/sommaren/tidiga hösten när det ändå är lite ljust, men så här års formligen skriker ens hela organism efter att få bädda ner sig i soffan med filtar och tekoppar och inte sticka näsan utanför dörren förrän solen går upp nästa gång. 

Ikväll är det filmkväll, då ska vi väl äntligen avsluta Bilbo: En oväntad resa (som den heter, inte En hobbits äventyr som jag nog skrivit tidigare, för det är ju boken som heter så). VEM kom på att filmer ska vara nästan 3 timmar långa? (Huvudmisstänkt i det här fallet är väl Peter Jackson). VEM orkar se filmer som är nästan 3 timmar långa i ett svep? En vardagskväll när man ska upp innan fan själv fått i sig vällingen nästa dag? INTE VI. Det kan man nog konstatera. 

  

Till stallet istället, v 47 2025, pt 2

Igår var det Köttbullstisdag och tyvärr hade hon fortfarande sin tjocka vinterpäls kvar så jag förväntade mig ett pass där jag skulle få jobba satan bara med att få fram henne. Det fick jag absolut göra, men inte värre än vanligt. Faktiskt kändes hon lätt i framdelen på ett sätt som hon inte brukar göra, hon är ju typen som har att gå på bogarna i framvikt som standardläge. Vi red som väntat ungefär samma övning som på måndagen och det var som väntat betydligt knepigare att rida Köttbullen med hängande innertygel och stöd på yttertygeln. Paradregeln inside leg to outside rein är inget hon vill kännas vid, åtminstone inte i höger varv. Vänster gick ändå rätt skapligt, men höger...nja. Erbjud en stadig yttertygel, sa K och när jag  enligt mig erbjöd en fin och stadig yttertygel så tolkade Köttbullen det som att hon skulle vända utåt. FAst det var mot slutet när hon började bli trött, så det kan man väl lite förstå. Instruktör S som jag red för när jag började i Bästa Måndagsgruppen™ sa ibland att man får låta hästarna ta ansvar för det de ställer till med, men jag vete fan om jag tycker det är ett så himla bra råd? En gång när jag red Pojken så kändes det som att han skulle gå rätt in i väggen istället för att lyssna på vändande hjälper och då tänkte jag "jaha, men då får han väl göra det då". Och så gjorde han det. Oklart om någon av oss lärde sig något. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med Köttbullen när hon tror att en stadig yttertygel betyder att hon ska gå åt det hållet och skiter högaktningsfullt i innerskänkeln. Instruktör K hade inte heller någon patentlösning, mer än att " bara nöta på". Såatteh, ja. Det är väl vägen att gå. Kände mig i alla fall hyfsat nöjd med gårdagens lektion, bortsett från att jag nu sitter med ett skavsår i röven. Livets skit, osv.