Möte, pt 2

 Det hölls ett möte. 

Äntligen hemma-andan har drabbat mig

Har drabbats av renoveringsdjävulen för, tror jag, första gången i mitt liv? Har aldrig varit speciellt intresserad av heminredning, vilket känns som en förutsättning, men jag bryr mig rätt lite om hur det ser ut. Fula tapeter? Inget problem, för det ska ändå stå en bokhylla där. Omatchande möbler? Orka bry sig. Lite så tänker både jag och min man, och vårt hem ser ju ut därefter men det behöver ju ingen annan lida av. 

Har nog ALDRIG sett ett helt program av alla dom här Äntligen hemma, Bygglov och allt vad de heter där folk piffar till sina hem som om det inte fanns någon morgondag. Det är väl fint att folk har intressen, men det intresserar mig inte. Dessutom blir jag inte så lite provocerad av det här med att det tydligen är förenat med dödsstraff att inte sätta sin personliga prägel på sitt boende, som jag har bloggat om här. Jag är heller inte bra på sånt. Den gladaste stunden i mitt renoveringsliv var när jag flyttade till min gamla lägenhet, som måste ha tapetserats av någon som hade Landstingets lokaler som förebild och jag fattade att man kunde måla på tapet. Jag ljuger ibland och säger att "jag har nästan aldrig tapetserat", men faktum är att jag ALDRIG NÅGONSIN har tapetserat någonting och skulle inte få ihop en mönsterpassning om så mitt liv hängde på det. Obs, jag kan andra saker. Till exempel kan jag förklara innebörden av Euklides' femte axiom om någon mot förmodan skulle vara intresserad, men ni är kanske mer inne på icke-euklidisk geometri, VAD VET JAG. Här skulle jag komma in på något resonemang om att jag inte behöver skämmas för att jag inte kan tapetsera, men uppenbarligen skäms jag ändå så mycket att jag måste försvara mig genom att svänga mig med termer från högre matematik. 

Jaja. Nu drog vi ju i alla fall igång projekt  Flickrum™, det finns ju också ett motsvarande pojkrum på andra sidan väggen, men det känns ju som att det f d gemensamma arbetsrummet i alla år mer eller mindre varit min mans territorium där jag möjligtvis känt att jag haft en liten djävla ENKLAV, så det här med att få ett eget rum är väl inte så revolutionerande för honom som det är för mig. 

Arbetet med detsamma går väldigt lusigt framåt, mest beroende på att min man aldrig blir klar på sin sida, så varje ledig yta på den inte så jättestora ovanvåningen är belamrad med hans grejer så det är inte helt enkelt att navigera bland den rikliga mängd boktravar som uppstår när man monterar ner en hel vägg med Ivarhyllor från golv till tak som jag har gjort. Det gick ju såklart inte fortare av att min man skadade ryggen för ett tag sen, men nu är han i alla fall igång och jobbar igen så nu tycker jag väl att det ska börja hända lite saker även hemma. 

Bakom nämnda hyllor fanns en extremt ful rosaspräcklig strukturtapet i vinyl som andades 90-tal. Den rev jag bort, för ska jag nu ha ett eget rum så tänker jag i alla fall unna mig att inte ha väggar som mest av allt påminner om rå köttfärs. Under köttfärsen fanns Tretex-skivor, men dom är nu för alltid förborgade under ett lager av 6 mm renoveringsgips. Igår spacklade jag skruvhålen och så började jag titta på den anslutande väggen. Den har också varit täckt med köttfärstapeten, som jag har rivit bort. Den delade sig, så vinyldelen lossnade och papperslagret blev kvar på väggen. Eftersom jag faktiskt har tänkt att måla väggarna, så började jag riva där med för man vill ju inte stå där och ha en massa tapetrester som lossnar när det kommer färg på. 

Under papperslagret fanns en grön halvpsykedelisk 70-talstapet som andades VINTAGE. Hade förmodligen tyckt den var asful på 90-talet, men man omvärderar ju uppenbarligen sina skönhetsideal med ungefär 20 års intervall, så vem vet, jag kanske till och med hade valt köttfärstapeterna om jag bott i detta hus på 90-talet? Med lite pill och tålamod gick det att frilägga 70-talstapeten så att den var i det närmaste oskadd. Kom på att det kunde kanske vara coolt att behålla den, lite som en fondvägg, så nu var det slut med att riva och slita. Kände mig nästan som en sån där som renoverar takmålningar i medeltida kyrkor (det kan vara så att  människor som renoverar takmålningar i medeltida kyrkor inte håller med om att det skulle vara helt jämförbart) och hade FEELING som aldrig förr. 

Blev klar med cirka halva väggen igår, sedan stod det grejer i vägen som jag inte kan flytta förrän jag målat hyllväggen och fått upp mina Ivar igen. Det var ju tråkigt, när jag nu för första gången i mitt liv uttalade ordet "fondvägg". Fortsättning följer, tror jag. 

Saker man funderar på i väntan på att alla ska ansluta till ett möte

Fastigheter har ju en beteckning som är "någonting plus ett nummer". Jag har till exempel bott på HACKAN 12, BRYNET 1, GÅSEN 17 och andra spännande adresser (min nuvarande har bara ortsnamnet plus ett nummer, vilket inte alls är lika fantasieggande). 

På jobbet heter vår fastighet någonting i stil med (nu hugger jag bara första bästa substantiv eftersom man får måna om sin yrkesmässiga integritet) FÅGELHOLKEN 2. Ett rätt så passande namn med tanke på att vi har kajor, trutar och ringduvor som årligen bygger bo och häckar i diverse utrymmen som de uppenbarligen finner lämpliga för det uppväxande släktet. Speciellt trutarna kan sedan vara riktigt aggressiva när man kommer i deras relativa närhet. Inte så att det har varit som en sekvens i Fåglarna, men något snarlikt. Dom beter sig för djävligt, var det en som uttryckte saken för en massa år sen, men de gör ju bara vad vilka normala föräldrar som helst skulle göra, detvillsäga försvara sin avkomma. 

Hur som helst. I år har vi här på jobbet äntligen fått godkänt att bygga ett nytt lager, efter att ha tjatat om att det har behövts i säkert 10 år. Men det har alltid blivit nedprioriterat i budgeten av dom som sitter och fördelar slantarna, men plötsligt händer det tydligen. Skojade om att det skulle bli ett sånt djävla lyft för fastigheten så att den borde byta namn till FÅGELHOLKEN 3 för att markera att det var en ny och bättre version av 2.  

Det skulle jag aldrig gjort. Jag använder nämligen [motsvarigheten till] FÅGELHOLKEN 2 som lösenord till vårt HR-system. Och nu har tydligen min skojfriska hjärna på eget bevåg bestämt att lösenordet är FÅGELHOLKEN 3, så varje gång jag försöker logga in så känns det som att jag fått sparken eftersom jag får barska felmeddelanden som innehåller begrepp som "unauthorized" och diverse annat felfelfel. 

Kan man beställa en mindre fabriksåterställning av hjärnan? 

Möte, pt 1

Första delen av ett medlemsmöte. 

Till stallet istället, v 9 2022

Förra veckan var det ju teori med gemensamma clinics. Var på en som handlade om dressyr, det var  väldigt intressant. Sen var det ingen drop in på fredagen för då var det klubbhoppning där Köttbullen skulle ledsaga ett antal barn över små banor och det kan ju räcka som aktivitet för henne på en dag. Och på fredag ska jag och Jenny gå på Flashback Forever-showen och det kan ju räcka som aktivitet för mig. Så denna vecka blir det bara ett ridpass. 

Det var markarbete med bommar som var: vända upp på kvartslinjen, trava över en bomserie, sedan vända in på en stor volt med en bom i varje vändningspunkt, sedan från volten och ut på kvartslinjen igen över en ny bomserie. Det svåraste med övningen var väl att parera så att man inte krockade med någon annan, men det gick rätt så bra. Och GALOPPEN! Den tål att nämnas även om den inte ingick i själva övningen. Men djävlar vad Köttbullen galopperar på. Och skulle hon bryta av så är det fan i mig bara att fatta ny galopp igen, som på vilken häst som helst. Här har det ju ändå hänt grejer. Och det är ju tur det, för vår nya ridlärare låter oss också väldigt mycket längre än vad vi är vana vid. Igår galopperade vi i vad som kändes som timmar, sedan var det bara ner i trav, vänd snett igenom och så samma sak i andra varvet. Vad DÖD efteråt, för även om Köttbullen numera galopperar så gör hon det ju inte frivilligt. Plus att hon faktiskt har världens mest obekväma galopp, helt fyrtaktig och stötig, så det är inte som att man bara kan sitta och gunga med. Men det är ju världsliga saker. Galopp galopp, som vi har kämpat. 

Nästa vecka är det hoppning. GULP. 

Split vision

För ett tag sedan var jag ju hos optikern och blev peppad. Jag är närsynt, detvillsäga ser dåligt på långt håll, och nu är jag dessutom så djävla gammal att jag börjat lida av ålderssynthet, så nu ser jag varken bra på nära eller på långt håll. Det här kan man korrigera med linser, men bara till en viss grad och sedan sker det ena på bekostnad av det andra. Detvillsäga, korrigerar man så att man ser bättre på långt håll så ser man sämre på nära håll och vice versa. 

Skaffade progressiva glasögon för några år sedan och med dom ser jag som en djävla ÖRN, hur långt som helst och ser även bra på nära håll. Gillar dock inte att ha glasögon, tycker det är jobbigt när man är ute och det regnar eller när man varit ute och kommer in och de immar igen, plus att jag tycker att de är rätt  så tunga och klumpiga. Så jag har linser och därmed någon slags mellanmjölksvariant av bra syn, sisådär på långt håll, sisådär på nära håll. Men nu har den peppiga optikern kommit på ett genidrag där han låter "mitt dominanta öga" (visste inte ens att jag hade ett sånt) få en uppgift och mitt "icke-dominanta öga" få en annan (fråga mig inte vad denna BDSM-variant av synorgan har för inbördes roller i missionen "att se" för det kan jag definitivt inte redogöra för, men jag TROR det handlar om att ena ögat ska korrigeras för närsyntheten och den andra för ålderssyntheten och så ska det bli någon slags synergieffekt av det) och så fick jag nya linser att testa, och djävlar vad bra det blev. Ska inte säga att jag ser lika bra som med de progressiva glasögonen, men SNUDD PÅ. Så jag är svinnöjd.

Har ett linsabonnemang på Specsavers, vilket fungerar smidigt. Är lite i ofas med abonnemanget så nu har jag tre månadslinser med min gamla, kassa styrka som jag ju inte längre var intresserad av att ha. Frågade pepp-optikern om jag kunde lämna tillbaks dom och han bara: Jajamen, självklart, inga problem. 

När jag hämtade ut provlinserna så ville de att jag skulle boka in en ny synundersökning, men det ville inte jag för a. jag hade ju precis varit på en, b. jag tycker ju själv att jag kan avgöra att de här fungerar ändamålsenligt, och c. jag stod på en 15-minuters gratisparkering 5 minuter bort, vilket innebar att min tid till själva ärendet bara var 5 minuter och minst 4 av dom hade gått åt till att vänta på min tur, samt d. jag hade ingen kalender med mig. Jag bokar en ny tid på nätet, sa jag eftersom jag var i tidsnöd och inte ville ha en ny tid. Nej, du måste ringa, sa dom. Så igår ringde jag, inte för att boka en ny tid utan för att meddela att jag var helnöjd med mina nya linser och så ville jag ändra mitt abonnemang så att jag fick den nya styrkan istället för den gamla. 

JAHA, MEN TROR NI ATT DET GICK ENKELT ELLER? Nä, det gjorde det inte. Först fick jag prata med någon som inte kunde svara på mina frågor eftersom hon var ny på jobbet. Det köper jag. Sedan satte hon igång pausmusik och där hade jag nog kunnat sitta och lyssna än idag, inte för att musiken var så djävla bra, för det var den inte, utan för att jag blivit bortkopplad. Eller hur det nu funkar, pausmusiken var still going strong men trots att jag väntade i tio minuter var det ingen människa som återkom. Aja, sånt händer. Ringde upp igen, fick inget svar. Ringde en tredje gång och till slut fick jag prata med någon annan än hon som var ny på jobbet. Sa att jag var nöjd med mina linser och kunde hon ändra så att jag fick min nya styrka? Nä, det kunde hon inte utan det fick man själv gå in på sitt abonnemang och ändra. Men jag vet ju inte vad jag har för styrka nu, sa jag och det var tydligen någonting man skulle känna till. Det stod på förpackningen till linserna, men dom har jag ju slängt nu, fortsatte jag eftersom det tydligen var OMÖJLIGT för någon som jobbar på Specsavers att administrera Specsavers linsabonnemang. Men jag var hundra procent osugen på att gå ut och rota i min soptunna efter tomma linsaskar. I min enfaldiga lilla värld trodde jag att Specsavers linsabonnemang hängde ihop med Specsavers, men inte. I alla fall var det inte möjligt för dom att ändra, inte heller att skicka ett mail till mig med dessa uppgifter, utan Jag får helt enkelt läsa upp vad det står här, sa hon-som-jobbade-på-Specsavers och bokstaverade E-A-S-Y-V-I-S-I-O-N I-R-I-SI-A-N eller vad fan de nu hette, och så en massa minus och plus och high och medium och fan vet allt vad de kallades. Och så fick jag krafsa ner detta och gå in och ändra efter bästa förmåga. Frågan om huruvida jag kunde lämna tillbaks gamla linser (självklart i obrutna förpackningar) fick jag maila kundtjänst och fråga, och de svarade att det gick bra under förutsättning att man inte fått dom för mer än 90 dagar sedan. Jag fick mina i...oktober förra året? Orkar inte räkna, men det känns som att det är mer än 90 dagar sedan. Testar att skicka tillbaks dom ändå, vad ska jag med dom till liksom? Går det så går det. 

Hur som helst, om man ska summera senaste dagarnas upplevelser så är Hornbach och Specsavers inte så värst användarvänliga. Apoteket Kronan leder just nu ligan över "affärer jag nyligen besökt och som anstränger sig lite extra för att det ska vara smidigt för kunden". Plus för peppiga optikern på Specsavers dock. Inget plus alls för Hornbach. Igår besökte jag Byggmax för att köpa en femlitershink med spackel. Alla plastspannar som har plasthandtag verkar numera vara tillverkade enligt principen att handtaget sitter fast i locket och får bräckas loss. Är kanske för att det inte ska fastna någonstans i logistikkedjan, vad vet jag. Stod där i butiken och försökte bräcka loss ett handtag för att ha någonting att bära spannen med, men de satt som berget allihop så till slut gav jag upp och bar den som man skulle ha burit en färgburk. Klagade lite skämtsamt över detta i kassan, och fick då omgående hjälp med att frigöra handtaget så att jag kunde vandra ut till bilen med spannen käckt dinglande som om jag vore Rödluvan på väg till mormor med vin och kakor. Pluspoäng till Byggmax. Pilutta er, Hornbach.  

Herr Ober: Eis, bitte

Innan jag hörde en intervju med Nils van der Poel så har jag nog tänkt helt slött att is är väl bara någonting som sker med vatten när temperaturen går under 0°C, men ACK vad fel jag hade. Det finns bra is och det finns dålig is, i alla fall om man är skridskoåkare, i alla fall enligt Nils van der Poel som ju är min enda källa till denna fakta. Jag har nog alltid tänkt mig att is bara är halt, och det är väl bara att skrinna på så in i helvete och snabbast vinner, men nu har 100 vetabästbabianer - för plötsligt i och med vinter-OS i Peking så blev ALLA mer eller mindre självutnämnda experter på skridskoåkning - talat om för mig att självklart är det skillnad på is och is, det fattar väl vem som helst. Utom jag då, tydligen. Däremot kan de inte redogöra för vad skillnaden mellan bra och dålig is är, men det kan säkert Nils även om han inte gjorde det i just den intervjun som jag råkade höra. 

I morse skulle jag skrapa rutorna på bilen, och då kan man ju också snacka om skillnaden mellan is och is. Ibland räcker det ju med typ fem tag med isskrapan och så är hela bilen befriad från sitt fluffiga frostlager (det tycker jag är bra is), men ibland - som i morse dårå - så får man stå och skrapa som ett HJON i tio minuter på samma fläck för att jobba fram ett frimärksstort kikhål genom en yta som känns lika massiv som inlandsisen. Det är DÅLIG is om ni frågar mig. Varför i helvete finns det inbyggda värmeslingor i bakrutan men inte i framrutan? Eller det finns det kanske på lite snofsigare modeller, men inte på mitt Koreanska IndustriAvfall. Värmeslingor i bakrutan hade jag ju till och med på min saliga Queen of Volvo av årsmodell 1990, så  den tekniken kan ju inte vara speciellt ny och revolutionerande? Så varför ska bara bakrutan vara förunnad att få värmas upp av en elektrisk slinga medan framrutan - som ju faktiskt är den man tittar ut genom i första hand - ska befrias genom ovärdigt skrapande? VEM HAR SATT DENNA STANDARD? Gissningsvis någon med varmgarage eller egen chaufför.