261109

Då var det måndag igen efter en helg med egentid. AAAH vad jag älskar det. Innan när min man hade jobb så hade jag ju i alla fall några timmar på eftermiddagen med enbart me, myself and I, men nu när han är hemma hela dagarna så får jag ju inte ens det. Ja, nu är det ju inte primärt mig det är synd om i det sammanhanget, men ändå. Mitt behov av att vara ensam gränsar till oändligt. När jag träffade min man så tänkte jag ett bra tag att vi kunde vara särbos. Vi bodde då ungefär en timmes bilkörning från varandra, tillräckligt nära för att man skulle kunna träffas även i veckorna om man kände för det. Men sen fick en  bästis cancer och dog, inte direkt knall och fall men i januari satt vi och pratade om att vi skulle springa Göteborgsvarvet tillsammans och i slutet av april var han död. Fick någon form av livskris där och kände att nämen herrejävlagud, livet kan ta slut imorgon om det vill sig illa, här gäller det att inte skjuta upp något man vill göra till morgondagen för vem vet vad som kan hända, osv och så blev det att vi flyttade ihop och gifte oss och på den vägen är det. Det blev väl inte så tokigt, men det kostar på när man gillar att gå och måsla i sin ensamhet. Även om min man är världens enklaste att ha att göra med i det sammanhanget, han blir aldrig sur om jag säger att jag vill vara ifred. Men han upphör ju liksom inte att existera och är ändå måltider som ska koordineras, det är ju inte som att vi bor som i en studentkorridor och har varsin hylla i kylskåpet. 

I alla fall. Han åkte i fredags morse och jag kom hem till ett hem med enbart hundar och höns som levande väsen. Gick en promenad, ägnade en god stund åt att glo på kycklingarna för nu börjar alla bli könsmogna och det är förvirrande för plötsligt har det visat sig att de jag varit bergsäker på var hönor var tuppar och någon som jag var bergsäker på var tupp kanske ändå inte är det? De två Sussexarna som jag trodde var hönor är nog numera i bästa fall en höna och en tupp. Anconorna är båda tuppar. Barnevelder guld är i bästa fall  också en höna och en tupp. Sen är det en Barnevelder silver, en som jag är osäker på rasen men som eventuellt är en Wyandotte, och en Vorwerk, som jag är ganska säker på att de är hönor, men jag var "ganska säker" även på Sussexarna som har sett exakt likadana ut från dag ett fram tills för bara några dagar sen. Tre hönor på tolv kycklingar är ett ganska dåligt ratio, men det är ju inte mycket man kan göra åt det. 

Tog det lugnt resten av dagen och kvällen. Började kolla på Bytet på Netflix, den var inte så tokig. Gick och lade mig tidigt och sov som en liten gris hela natten. 

I lördags gick jag långpromenad med hundarna, bakade kladdkakemuffins och sedan åkte jag hem till S för några timmars administration med Idrott Online. Nu är det sista gången vi gör detta! sa vi triumferande när vi var klara och så skålade vi i äppelcider och tuggade i oss kladdkakemuffinsen eftersom det tydligen var kladdkakans dag i lördags, något jag hade snappat upp när jag slöbläddrade bland tv-kanalerna på fredagskvällen. Åkte sedan hem och levde i dekandens, åt mackor till middag och kollade färdigt på Bytet. 

Igår gick jag min vanliga söndagsrunda och lyssnade på veckans avsnitt av Historiepodden. Kom hem, tränade ett pass yinyoga, tände en brasa och sedan låg jag i soffan och läste och kollade på världscupen i hoppning och växlade ibland över till VM-kval i handboll, Sverige mot Luxemburg, Sverige vann med 50-20 så det var inte ens spännande men det var såklart mer spännande än TV4:s eviga reklamavbrott.

På kvällen var jag och min dotter på bio, hon hade ju egentligen bestämt att hon skulle se Jävla karlar tillsammans med sin sambo men han hade varit på konferens och var sliten, så då gick hon och jag istället. Jag har ju läst boken och tyckte väldigt väldigt mycket om den. Jag tyckte filmen var bra, men tror att den här berättelsen hade tjänat på att bli en tv-serie istället, då hade man kunnat lägga tid på att etablera karaktärerna mycket mer. Nu tyckte jag karlarna litegrann hafsades igenom utan närmare presentation, vilket var synd för det blev lite platt, liksom som att det saknades en dimension. Fattar ju att man inte kan vara hur detaljerad som helst i en film för då blir den ju alldeles för lång, därav att jag tänker att tv-serieformatet hade passat just denna berättelse bättre. Därmed inte sagt att det var en dålig film, för det var det verkligen inte. 

Då var det ny vecka och nya tag. Ska åka till DÄÄÄNMÄÄÄRK i eftermiddag och jobba där resten av veckan, puh. Sen hem och så är det Pay & Ride på söndag, är jättenervös!!! Varför anmälde du dig då? undrade min dotter, men alla tävlingar verkar ju alltid en bra idé så länge det är i en avlägsen framtid, men ju närmare man kommer desto mer obegripligt är det att man utsätter sig för något sådant. Nu är ju det här inte ens en tävling, men eftersom jag aldrig har ridit program för en riktig domare förut så känns det som att jag minst ska vara med i OS. Aja, this too shall pass, osv.