måndag 2 mars 2026

260302

Det där med att tänka att man ska börja ett nytt liv vid nyår är ju inte särskilt smart för i januari och februari handlar det ju fan bara om att ÖVERLEVA, sa min dotter häromdagen när vi talade om väderprognosen, temperaturen och LJUSET som om det vore den sista vattendroppen under en ökenvandring. Januari gick ändå rätt fort, men februari har varit ofattbart kämpig med den här ihållande kylan och snön. Men nu är det äntligen mars! Vår! Plusgrader! Barmark! 

Idag är det skarp deadline för att avsluta Projektet 2025, och jag slirade in över mållinjen med mina delar i fredags eftermiddag. Rent teoretiskt hade jag ju haft några morgontimmar på mig idag också (eller varför inte "du har ju hela helgen på dig"), så det var väl inte som att det var på håret SÅ, men jag gillar verkligen inte att vara så sent ute. Men så är det när man är sist i kedjan, the story of hela mitt arbetsliv känns det som. Åkte och handlade, sedan hem och ut med hundarna. Gick en runda i SKOGEN för första gången sedan snön kom i början av februari. Det var klafsigt och lerigt och blött, men i alla fall barmark. Mmm. Kom sedan hem, dödstrött. Sket i att träna, gjorde bara lite yinyoga och sedan lade jag mig som en död sill på soffan. Min man kom hem, vi åt hämtmat och kollade på sista avsnittet av A Knight of the Seven Kingdoms. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den serien, den är ju snyggt gjord, bra skådespeleri  och sådär, men det är väldigt mycket utfyllnad och det händer ju ingenting? Känns som att man hade kunnat koka ner alla avsnitt till ett enda program på kanske max 20 minuter. 

Gick och lade mig tidigt för jag skulle upp tidigt på lördagen. Gick upp, åt frukost, gick ut med hundarna, åt second breakfast, åkte sedan till stallet. Städade i klubbis för vi skulle få besök av en hel flock lokala politiker som var ute på någon slags föreningarsbesökarturné och så hade de undrat om inte vi kunde ordna med lite korvgrillning till lunch (de skulle stå för omkostnaderna), och när folk som fattar beslut om de bidrag man är beroende av för sin överlevnad säger hoppa så säger föreningen hur högt?, så vi hade dragit ihop ett djävla gäng för att städa och grilla korv och så vidare. Det var rätt stressigt för man hade bara 45 minuter på sig att presentera sin förening, och det tar ju avsevärt längre tid att ha rundvandring i en förening som har flera olika stall, två ridhus, utebanor, rasthagar och så vidare än vad det tar att ha rundvandring på till exempel en tennisklubb, föreställer jag mig åtminstone. Sen skulle de ju utfodras, politikerna alltså, och under tiden skulle jag hålla en liten presentation kring vår förening, vår vision och våra behov som jag (om jag får säga det själv) hade knåpat ihop en rätt snygg powerpointpresentation på. Som vanligt var det trassel och panik när en dator skulle kopplas in till tv:n i klubbrummet, för min privata dator kan inte användas för den är så ny att den inte har hdmi-uttag och tv:n är så gammal att den inte har USB-C och aldrig blir vi färdiga att skaffa en adapter heller. Men K har en dator med hdmi-ingång, så jag fick låna den, men sen är det vägguttaget närmast den vägghängda tv:n som är sönder så man får hålla på och greja med förlängningssladdar och sen när vi fått liv i allt så lyckades jag inte spegla skärmen så att den syntes både på datorn och på tv:n. Men det syntes ändå på tv:n så jag vågade inte greja mer med det utan fick istället hålla min presentation halvt vänd bort från publiken. Men det gick väl ändå skapligt tycker jag, och de var intresserade och ställde frågor. Sen hastade de vidare till nästa förening som väntade, och vi kunde pusta ut. Var HELT SLUT efteråt, det var ändå en viss anspänning kring det här besöket, det hade också ackumulerats anspänning tidigare i veckan inför årsmötet och så vidare. Men nu var det åtminstone över, vi hade gjort så gott vi kunnat och mer kunde vi väl inte göra. Åkte hem, min man satt som klistrad framför CNN eller om det var BBC News och deklarerade att NU ÄR DET KRIG!, avseende USA:s och Israels attack mot Iran, och poängterade att jag måste tanka för nu skulle bensinpriset skjuta i höjden. Finns väl ändå lite fler avigsidor med krig än det, kunde jag väl känna, men men.  Tränade yinyoga, störtdök sedan ner i soffan och låg där som en död sill tills det var dags att masa sig ut i köket och laga middag. Vi åt och började kolla på en (för oss) ny dansk serie på Netflix, Legenden, den var rätt bra. Gick sedan och lade mig eftersom klockan stod på orimliga 04.00 på söndagen. Det är inte orimligt att gå upp klockan 04, det gör jag ju varje arbetsdag, men på en djävla söndag!?, kände jag. Gick en mil med hundarna, 07.30 satte jag mig i bilen och åkte till stallet där S och jag skulle ha stalltjänst och så var det ju också träning för dressyrtränare. Allt gick bra, jag gillar ju att jobba i stallet och S och jag jobbar bra ihop. Det var blåsigt och egentligen inte särskilt varmt, men solen sken och fåglarna kvittrade, så när vi skulle äta lunch mikrade vi lite korv som blivit över från politikerbesöket och satte oss i en hörna där det nästan var lä och bara NJÖT. Vi var väl klara med allt vid 13.30 ungefär, men då hade vi ju också ridit för tränare. Annars hade vi nog varit klara vid lunch. Åkte hem, tränade yinyoga och landade sedan i soffan. Tvingade mig själv att läsa lite, för hela veckan tycker jag min såkallade avkoppling bara har bestått av dumscrollande på telefonen. Lagade middag, vi åt och kollade vidare på Legenden och sen var det läggdags.

Nu väntar en vecka som åtminstone på pappret är lite mindre krävande än den förra. Ridning ikväll och imorgon, sen är det mest helgen som är fullbokad. Möte i stallet på lördag förmiddag, teater på kvällen, konferens med styrelsen och personalen i stallet på söndagen. Anar också att det blir en del fix inför denna i veckan som kommer, men en sak i taget. Nu: jobbelijobb. 

Till stallet istället, v 9 2026, pt 3

Igår var det dags för träning för dressyrtränare för mig och Köttbullen. Hon var lite upprörd, det är hon alltid när det inte är som vanligt. Hon är ju oerhört flockbunden, så för att hon inte skulle gå i taket när kompisarna fick gå ut i hagen och inte hon så ledde jag över henne till storhästdelen av stallet, där det stod ett par hästar kvar inne, och släppte in henne i en tillfälligt tom box. Andra hästar är väl okej som sällskap, men det är inte rätt!, tycker Köttbullen. Men det låg lite hö kvar i låneboxen, så då accepterade hon sitt bittra öde. Men hon var inte helt nöjd när vi sedan skulle ut och skritta fram i paddocken, hon ville absolut inte stå stilla när jag skulle sitta upp utan trampade runt och höll på. Det var ganska blåsigt, vilket hon i normala fall inte bryr sig ett dugg om. Men nu när hon var "ensam" (= bara en häst som sällskap, och det var inte en häst från FLOCKEN så det var väl med nöd och näppe det dög) så var det plötsligt jetelezkigt med blåsten. 

Själva träningen gick riktigt bra. Av någon anledning ville Köttbullen plötsligt inte ställa igenom ordentligt till vänster, det är ju annars högersidan som är hennes svåra. Fick lite skäll för att jag var för mesig, det var befogat även om jag inte tycker om att ta i med handen. Fick också bra tips på att ge efter helt kort på tygeln när Köttbullen lägger sig i handen, men sedan plocka upp stödet igen. Testade detta och helt plötsligt trampade hon på under sig utan att det kändes som att jag hade två ICA-kassar i händerna! Just där och då i alla fall, hon lär nog hitta knep för att komma runt det, hehe. Galoppen var slutligen heeeelt M-A-G-I-S-K, så lätt och luftig och till och med lite samlad (med Köttbullemått mätt alltså). Det är nog så nära religion man kan komma, sa jag lyriskt till A när vi snackade efteråt. Nu återstår att se om dagens ridpass blir något man kan bygga vidare på, eller om det blir motstånd. Det finns ju viss risk att Köttbullen har lite träningsvärk, det har nämligen jag. Vi får väl se vad vi kan åstadkomma ikväll.