Har läst Skuggan av ett år av Hannah Richell. Detta är handlingen:
Sommaren då de ska ta sin examen flyttar fem ungdomar in i en övergiven stuga på den engelska landsbygden. De vill ha ett sista gemensamt äventyr innan de påbörjar det riktiga vuxenlivet. Den isolerade och nergångna stugan blir en tillflyktsort för vännerna, en plats borta från världen utanför där de försöker leva på det som naturen har att ge. Men de kan inte fly från sina egna intriger och så småningom blir stämningen i gruppen alltmer spänd. När en oväntad gäst knackar på dörren förändras allt.
Trettio år senare får Lila ett anonymt brev skickat till sig med nyckeln till den avlägsna stugan. Efter en tragisk olycka och ett krisande äktenskap finner hon ro och ny mening i renoveringen av det förfallna huset. Hon känner en alldeles särskild samhörighet med den naturnära trakten. Men hon kan inte skaka av sig känslan att det är något med huset som inte stämmer. Varför har de som tidigare bodde där lämnat kvar alla sina ägodelar? Och varför känner hon att hon hör ihop med det här huset?
Det här var väl en bok som var okej, men inte mycket mer än så. Tyckte karaktärerna var rätt platta och den här självhushållningslivet väldigt förenklat, har svårt att föreställa mig att fem vuxna skulle kunna livnära sig på vad man kunde hitta i ett ÖVERGIVET trädgårdsland (även om vissa stödinköp gjordes) någon längre tid. Sen kunde jag rätt så kvickt också räkna ut vem som var vem av karaktärerna trettio år senare, och även om det kom en twist på slutet så var den rätt så lam och höjde inte på några ögonbryn direkt. Sen, om det är centralt med Judas Silverpenningar boken igenom, varför i helvete har man då inte det i blomvasen på omslaget? Den här boken får tre små grisar av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar