Igår var en riktigt seg dag. Just nu känns det som att jag bara står och stampar med allting jobbmässigt, kommer liksom ingen vart med någonting vilket mest av allt beror på att andra inte gör vad de ska, inget nytt under solen alltså och vad kan jag göra åt det när deras chefer håller dom om ryggen i alla väder oavsett prestation? Blir också så djävla sur på när det ska lånas personal hit och dit, såklart ska man kunna vara flexibel men ibland går det fan till överdrift i kan själv och ska minsann visa (i det här fallet: cheferna högre upp) att vi minsann inte behöver någon hjälp med något utan ska dra runt allt med minsta möjliga personalkostnader. Så här: normalt sett ska det jobba 2-3 personer på en av produktionslinjerna, men nu är en av dom sjukskriven på 50 % på obestämd tid och en har slutat. Då löser man det problemet genom att låna folk från en annan produktionslinje, vilket gör att det så småningom börjar halta där, och då löser man DET genom att plocka folk från lagret och när det börjar halta DÄR så är plötsligt chefer och annat löst folk ute på golvet och ska "hjälpa till", vilket i sin tur gör att när man, i det här fallet jag då, ska följa upp hur det går i olika projekt så är det ingen som har gjort något för de har "inte hunnit". Jaja, det går ju snabbt att skriva mötesprotokoll om inte annat.
Efter jobbet stack jag och sprang en runda. Kände mig STARK. Det har jag nog bara gjort i samband med intervallträning tidigare, när jag så att säga ska springa en hel runda oavbrutet så känns det mer som att man rosslar igång en gammal skördetröska som stått på logen i 20 år och på slutet är jag halvdöd och med känslan att jag inte skulle kunna springa en meter till med mindre än att Jack Uppskäraren kom kutande med dragen kniv, om ens då. Men igår kände jag när jag kom "i mål" efter drygt 6 kilometer att jag skulle kunna fortsätta lite till. Var ytterst nära att jag fick feeling och gjorde det, men hejdade mig sedan och bestämde mig för att vila i denna känsla istället.
Åkte hem, släppte ut hundarna i trädgården, släppte ut hönsen i deras del av trädgården, fyllde på vatten och foder och såna grejer. Hörde sedan Laban börja skälla ytterst upphetsat och trodde att det kom någon, så jag gick för att se vad som stod på. Då hade Tage (ständigt denna Tage) hittat en igelkott som han var i full färd med att försöka dräpa. Igelkotten hade vissa invändningar mot det, kan man väl säga, och försvarade sig väl genom att rulla ihop sig och vara taggig och otillgänglig exakt överallt. Tage blödde från både nos och tassar men det hindrar ju inte en råttehund. Även om det här nu inte var en råtta, men jaktinstinkten är stark. Fick undan Tage, då kastade sig Laban fram för att "hjälpa till" för ska en ha roligt så ska väl alla få ha roligt? Fick tag på honom också och tog in dom. Igelkotten låg kvar, hoprullad och flämtande. Visst inte vad jag skulle göra så jag gjorde ingenting och efter någon timme så hade den i alla fall försvunnit, så förhoppningsvis var den bara skrämd, inte skadad.
Min man kom hem och hade fixat reservdelar till pannan, jag åkte till stallet. Svängde inom Ica Maxi och hämtade nummerlapp till Blodomloppet för att slippa göra det som imorgon. Kom hem till varma element och VARMVATTEN. Mmm. Trots det tog det jättelång tid för mig att somna, så idag är jag trött. Ska till kiropraktorn för den här veckan inleds min lite mer intensiva behandlingen av min trilskande rygg-sätesmuskel-baksida lår, vad fan det nu kan vara men man ska ju tydligen gå igenom allt. Ska nu gå till honom två gånger i veckan i tre veckor så får vi se vad som händer. Har fått bra morgontider, vilket gör att det inte stör jobbet speciellt mycket.
Efter jobbet ska jag handla, köpa hönsmat, hem och gå ut med hundarna, träna pilates och sen iväg till stallet, först för möte och sedan ridning. Känns som att allting bara går i ett och varje minut är schemalagd just nu. Det är den här omorganisationen i föreningen som tär på mig mest, det är så många steg och så tungrott och det kommer med stor sannolikhet att storma kring det när det blir offentligt, vilket det alltså inte är i nuläget. Ibland känns det som att det borde vara förbjudet för en ideell förening att ha anställd personal. Mest för personalens skull då alltså, för det är fan begränsat vad man hinner med vid sidan av sitt vanliga jobb. Men jaja, det är bara att kriga på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar