Till stallet istället, v 10 2024, pt 1

Igår skulle vi ha möte i tävlingskommittén och det var väl tur det så jag kom iväg till stallet, för jag kände ett extremt osug när jag stod hemma och bytte om. Men har man lovat så har man. Sen hade jag uppfattat att mötet skulle börja klockan 18.00 men det var tydligen bara jag som hade uppfattat det, för alla andra kom 18.30. Satt därför i brist på annan sysselsättning och läste igenom föreningens stadgar, som är Svenska Ridsportförbundets normalstadgar för föreningar. Hittade en intressant skrivning, först stod de att valberedningen bör bestå av olika kön och olika åldersgrupper bör vara representerade, vilket känns helt rimligt, men sedan stod det Styrelsen ska bestå av olika kön.  Observera skillnaden mellan bör och ska. Alltså, jag förstår ju andemeningen och den är givetvis helt rimlig, men alla som någonsin varit inblandade i föreningsliv vet väl att man lite får ta vad man får, det är sällan så att man har möjlighet att välja och vraka, vare sig till valberedningen (a k a ett öde värre än döden) eller till styrelsen. Lägg till att  det ena könet utgör säkert 90 % av medlemsantalet, då kan det bli rätt svårt att få ihop en mixad styrelse.  I vår styrelsen finns det tack och lov en (1) man, så vi uppfyller åtminstone kraven i stadgarna. 

Efter mötet var det ridning. Hoppning stod på schemat och Travaren skulle jag ha. Travaren är en snäll, snäll hopphäst, det får man ge honom. Även om det blir lite hackigt och dant när han inte håller galoppen. Vi hoppade först två hinder och sju galoppsprång emellan, sedan en serie med tre hinder som stod på böjda spår som ett S, och sedan skulle alltihop hoppas i en följd. Det gick rätt bra! Eller, första gången jag hoppade hela serien så kändes det orytmiskt och också som att jag drog Travaren i munnen i något språng, fast ridlärare A sa att det gjorde jag inte alls. Ta det nu en gång till och om du gör det bra så behöver du inte hoppa mer sen! sa hon och det är ju uppenbarligen en pedagogik som tilltalar mig, haha. Men gång två kändes det mycket bättre, som att jag hade kontroll på allt och var med i varje språng istället för att bara låta mig fraktas runt som ett kolli. 

Eftersom vi är sista gruppen så måste vi plocka bort alla bommar och hinderstöd, samt fodra och vattna i alla stall. Alla boxar har såklart vattenkopp, men en del dricker inte ur den och de vattnas i hink. Upplägget är så att de tidigare grupperna ska förbereda med att packa höpåsar och fylla upp i vattenspannar och vi bara ska ösa in höet och kolla så att alla har vatten. Det brukar funka hyggligt, men igår så hade gruppen som skulle packa och vattna till den delen av stallet som kallas "sjuhästars" (för att det är sju boxar i den avdeningen) fuskat, så där fanns inte tillräckligt med höpåsar så det var bara för oss att ställa oss och börja med det också. Vi kommer aldrig att komma hem ikväll, muttrade vi lite för sakens skull. Fast egentligen tar det inte så lång tid när man är några stycken som hjälps åt, och i Bästa Måndagsgruppen™ hjälps alla alltid åt, så jag tror egentligen inte jag var hemma senare än vanligt, trots både bombärande och extra höpåspackning. Nu är det några veckors paus från hoppning, gött. Hehe.