Vid sekelskiftet 1900 flyr Unni, Armod och lille Roar från Norge för att finna ett nytt hem. I Hälsingland slår de sig ner i ett ödetorp i skogen mellan människoland och vildmark. Den lilla flocken tvingas huka under naturens och skogsbondens brutala nycker i det nya landet med blå berg och svartmörka skogar.
Mer än sjuttio år senare sitter Kåra vid köksbordet som Armod byggde. Hon planerar begravningen för sin svärfar Roar. Det gror mörkt i hörnen. Vad var det egentligen som hände för länge sedan, när Roars föräldrar kom till huset? Unnis och Armods kärlek var större än allt. Kåras oro är lika stor. Nu vill hon bryta tystnaden och avslöja hemligheterna.
Åh, vad jag älskade den här boken. Så vackert språk, så gripande berättelse, jag kunde inte lägga den ifrån mig samtidigt som jag inte ville att den någonsin skulle ta slut. Den får fem ödetorp av fem möjliga, spring iväg till bibblan med er allihop. Själv sprang jag in rent digitalt och reserverade ytterligare två böcker av samma författare: Livet innan du dör och Tigerkakshjärta. Livsfarligt med så högt ställda förväntningar som jag har nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar