Voice-over

Ni minns kanske att jag gnällde om att jag befann mig i ett stadium där jag varken var förkyld eller inte förkyld? Där befinner jag mig forfarande, dvs mår rätt bra MEN nu har jag tappat rösten! Det har inte hänt någon gång tidigare under mina snart 55 jordsnurr, men någon gång ska ju tydligen vara den första? Brukar ju för det första rätt sällan ens bli förkyld, och om jag väl blir jag förkyld så blir jag nästan aldrig hes. Men nu är jag tydligen hes utan att ens vara förkyld dårå. Låter just nu som en kombination av Janne Korp och en dålig kopia av en härjad rockstjärna. Roligare kan man ju ha. 

Igår fick jag ju tre (teoretiska) vredesutbrott, den första p g a en kollega som helt ogenerat och utan skam ville dyvla på mig en jätteuppgift. Men den sa jag att han helt enkelt fick lösa på annat sätt än med hjälp av mina resurser, och det gick han med på. Sen fick jag till slut tag på någon HR-människa som kunde hosta fram ett ordentligt anställningskontrakt, fast naturligtvis blev det ändå fel i första omgången. Men nu återstår i alla fall bara underskrifter. Den tredje grejen jag blev vansinnig på igår får väl helt enkelt sorteras in under kategorin "ogjort arbete" och så får man gå vidare i livet.

Igår var det alla hjärtans dag ju. Vi firar inte sånt, men det är det ju så många andra som gör och delar med sig av i sociala medier att man inte precis behöver lida brist på hjärtan, rosor, chokladaskar och annat i sitt nyhetsflöde. Vet inte vad det är med alla hjärtans dag som gör att man inte kan ta avstånd från det utan att nästan framstå som lite misslyckad? Man kan säga nej tack till Halloween och jul och allt möjligt som ju också går rätt mycket under kategorin "köpmännens helger" (ja, jag vet att det finns folk som firar jul allenarådande till Jesu åminnelse men jag tror faktiskt att de är i minoritet), men säger man att man inte firar alla hjärtans dag så brukar man (eller åtminstone jag) få åtminstone någon kommentar om att man inte ska vara bitter, underförstått för att man inte har en man som kommer hem med ett dussin röda rosor och någon romantisk gåva. Jag är verkligen inte bitter, men om man protesterar mot att folk påstår och tror man är bitter pga utebliven firning av alla hjärtans dag så framstår man tydligen som ännu mer bitter, plus patetisk. Hur man än vänder sig har man uppenbarligen röven där bak. 

Idag ska jag jobba, sedan åka och hämta en nyopererad Remus hos veterinären och sen hem och dalta lite extra med honom. Kände mig som en mördare i morse när jag gav de andra hundarna mat och han inte fick någon. Den blicken! Så förbryllad och sårad. Det var inte roligt för någon inblandad. Hoppas nu att operationen går bra så att han inte har lidit i onödan så att säga.