Året är 1984 och Helena Olsson arbetar med att sortera döda på pastorsexpeditionen. Hon tänker att det inte gärna kunde bli mycket värre. Men så får hon jobb på pappersbrukets internpostavdelning. Och det blir värre. Värre än någonsin. Helenas mamma föreslår att hon ska gå en kvällskurs i växtfärgning eller tyska. Men själv inser hon att det krävs något mer radikalt. Det är ju bara nio år kvar tills hon fyller trettio. Och då är det förmodligen för sent. Helena beslutar sig för att byta Gävle mot London. Ibland måste man helt enkelt resa bort för att kunna hitta hem...
Jag älskar den här boken, den är både rolig och ibland lite sorglig (men mest rolig) och för mig är igenkänningsfsktorn skyhög. Läser-om den cirka en gång per år och tröttnar aldrig. Den får fem pint av fem möjliga.
Har reserverat den på bibblan. Behöver nåt lättsamt efter Alex Schulmans Glöm mig🙄
SvaraRaderaCarina
Jag tror att jag har ”Och lik väl rör hon sig” någonstans i bokhyllan. Men den där har jag aldrig läst. Tack för tipset.
SvaraRaderaHar förresten läst senaste Griffiths nu. Den var bra, så klart.
Såklart! Har reserverat den på bibblan, har väl plats 58 i en kö som rör sig otroligt långsamt.
Radera