Nu så är det fredag, då försöker vi igen

Har haft en otroligt hektisk vecka, trots att jag tycker att jag ju har befriat mig från alla föreningslivsplikter och borde vara lös och ledig. Men nä. Kom hem från Gotland i måndags eftermiddag, sen var det ut med hundarna och sen iväg till stallet. Samma sak i tisdags, fast annat stall. I onsdags hade jag egentligen bokat tid för fjärde dosen covid-vaccination, men så hände det som bara händer typ en gång vart tionde år eller så, och det var att min man skulle åka iväg och vara borta över natten (i flera dagar dessutom) och eftersom jag blev lite sjuk av förra sprutan så bokade jag om för det duger ju inte om ens heliga egentid skulle fördärvas av biverkningar. Istället cyklade jag till och från jobbet och sen gick jag långpromenad med hundarna och tränade och sen var det kväll. Igår var det hem, ut med hundar, träna, åka på hundkurs med Laban (sista gången) och idag ska jag till det nya stallet så då blir det också lite jobba, hem, ut med hundar, iväg, hem igen, träna, pang-pang-pang. 

Tror det kommer bli bra bara rutinerna har satt sig och jag fått lite snurr på allt. Är ju lite nytt med det här med de dagarna jag ska ha hand om Lille P och hur jag ska få ihop det med min egna träning och hundarnas tid. Den här veckan har jag och Lille P:s ägare har bestämt tider när jag ska komma dit, och jag vill ju inte att hon ska behöva stå där och vänta på mig så det är väl det som har gjort att jag känt mig stressad för jag måste ju först hem och ut med hundarna och sen kan jag ju inte säga exakt på pricken hur lång tid det tar att gå en viss runda med dom. Men snart kommer jag nog att ha hand om honom själv, och då blir det ju en helt annan sak. Jag gillar ju absolut att ha mycket att stå i, det är mer det här att ha tider att passa HELA TIDEN som frestar på.  

Är i alla fall väldigt nöjd med att jag varit disciplinerad och inte fuskat med den egna träningen fastän det verkligen tagit emot vissa dagar den här veckan. Bestämde mig ju någon gång i våras för att nu djävlar får det brukas lite allvar och tränas någonting varje dag. Sånt där är ju (åtminstone för mig) lätt att upprätthålla när man är i början av något nytt och man har kvar den där nä-nu-djävlar-känslan. Det är ju inte en slump att alla gym är fullknökade i januari när varenda käft ska infria nyårslöften om att leva sundare. Problemet är väl sedan att fortsätta köra på i samma ambitiösa anda när annat börjar pocka på annan uppmärksamhet (det är väl inte heller någon slump att det också börjar glesna i leden på gymmet framåt februari-mars sådär). 

Fick ju ett sånt himla lyft när jag var på teori i stallet i påskas och ridlärare I hade ett pass med fysträning för ryttare och jag insåg att det funkade för mig (just då var jag inne i en dålig period med min artros). Så sen dess har jag kört I:s träning två dagar i veckan, pilates två dagar i veckan och övriga dagar ridning, långpromenad och/eller cykling. Så just nu provar jag mig lite fram vilket upplägg som funkar i Mitt Nya Liv när jag ska rida fem dagar i veckan istället för två (men å andra sidan inte ha några hundkurser). Jag kan absolut inte sitta och invänta feeling utan måste ha ett bestämt upplägg med vad jag ska träna varje dag, annars blir det ingen ordning med någonting. Sen måste jag absolut också börja jobba lite med att vissa dagar får good enough räcka, men det är just nu mest på tankestadiet, hehe.

JA, men som sagt. Min man åkte iväg till Stockholm för att (bland annat) gå på 50-årskalas. Jag var väl också lite pliktskyldigt medbjuden, men tror det blir roligare för både honom och mig om han åker ensam. Jag är verkligen ingen festmänniska i allmänhet och i synnerhet inte tillsammans med människor jag knappt känner, och i det här fallet var det gamla kompisar till honom som jag knappt träffat. Plus att det alltid är ett djävla meck att ordna för hundarna om vi ska åka iväg tillsammans, och det är verkligen inte heller gratis att lämna in 4 hundar på pensionat över en helg, så vi var helt överens i denna fråga. Så nu väntar en orgie av egentid för mig som jag hoppas kunna förvalta väl. Sen är det ju alltid lite märkligt det här med egentid, för egentligen gör jag ju INGENTING som jag inte lika gärna skulle kunna göra när min man är hemma, men det är väl kanske lite mer den här känslan av att bara kunna rå sig själv utan att hela tiden behöva förhålla sig till någon annan. Innan jag åkte till Gotland frågade jag min man vad han skulle hitta på som gräsänkling och hans stora grej var då att sitta uppe och titta på science fictionfilmer i mörker. Och det är ju verkligen någonting som han skulle kunna göra i princip vilken dag som helst efter 21.00 för då vilar yours truly tryggt i Morfei armar, men det var väl samma för honom då (hoppas bara inte att "science fiction" är ett kodord för någon form av avancerad porr som alla utom jag fattar). 

Men först ska visst en arbetsdag avverkas. HEJ LUTHER, nu kör vi.