Hej och hå, kämpa på

Det där med att trafikljuset vid McDonalds hade blivit fixat var nog bara önsketänkande, för i morse var det jag som stod där och glodde vid rödljuset i min TOTALA ensamhet klockan 04.45. Tror det är Dolda Kameran som försöker testa var den yttre gränsen för mitt tålamod egentligen går. En vacker dag kanske jag bara gör som Michael Douglas i Falling Down och kliver ur bilen, går därifrån och ger fan i alltihop. 

I natt kom den första nattfrosten och jag fick skrapa rutorna på bilen. Hoppas att mina tomater i växthuset klarade sig, har fortfarande massor av gröna som jag har väntat med att ta in för eftermogning eftersom det hittills har varit för årstiden väldigt varmt. Men nu så är det kanske dags? Fast enligt väderprognosen ska det bli fortsatt milt med upp till +10 grader nattetid de kommande 10 dagarna, så här kanske man kan ha lite is (höhö) i magen. 

Stretar på med allt och försöker hitta en lagom nivå där jag inte bara ligger på soffan och slöglor på Skilda världar men inte heller har snudd på varje sekund mikrostyrd av ett minutiöst schema. Nu gillar jag förvisso att ha det rätt så uppstyrt, men det får ju ändå finnas gränser. Igår var det onsdag och då "har" jag ingenting efter jobbet. Gick en promenad med hundarna i härlig höstig bokskog, tränade ett pass tabata och städade jag badrummet. Sen satte jag mig i soffan med en kopp te och en god bok och där blev jag sedan sittande tills det var dags att ge hundarna kvällsmat och gå ut med dom. Sen duschade jag och gick och lade mig med ambitionen att ligga i sängen och titta på senaste avsnittet av Tunna blå linjen, men det stannade vid ambitionen och slutade med att jag slöscrollade runt på Tradera på jakt efter ingenting särskilt men lade ett bud på en gammal årgång av Min Häst från 1978 som nog kan ha ett visst nostalgivärde för undertecknad. Tycker överlag att det är rätt roligt att läsa om hur det var "förr" och man behöver inte gå så värst långt tillbaka i tiden för att häpnas över hur mycket som har förändrats. Jag gjorde ju en paus i hästlivet mellan cirka...2008-ish och 2017 och GUD vad det verkar ha hänt mycket under  just detta decennium. Förr var det väl aldrig någon som höll på med massage och equiterapi och kollade tänder och sånt där i förebyggande syfte, men det verkar ju nu vara mer regel än undantag (obs, menar inte att det på något sätt är dåligt att göra det) och aldrig att någon vare sig mockade i vare sig hagar eller ridhus, vilket alla verkar göra nu, och ordet "lösdrift" var nog knappt ens uppfunnet och nu kan man knappt läsa en hästannons utan att det står något om det i den. 

Men roligare är ändå att läsa om hur obrydda alla var förr. Stora hästar och ponnyer om vartannat och som till och med tävlade mot varandra i samma klass, små barn som åkte själva på tävlingar, gärna inne i transporten tillsammans med hästen, inget säkerhetstänk överhuvudtaget. Eller som när jag såg på tv-serien Den tredje lyckan i regi av Marianne Ahrne, där en av inledningsscenerna är att några tjejer är i en hage och bygger som en trampolin för att kunna hoppa upp på hästen bakifrån. 

Medan ovanstående utspelar sig står två vuxna instruktörer lutade mot ett staket och tittar lite lojt ut över det som pågår och verkar tycka att det är helt i sin ordning. Detta hade ALDRIG  NÅGONSIN kunnat hända på en ridskola idag, och i det avseendet menar jag inte att det var bättre förr. 

Så vi får väl se om jag "vinner" auktionen och får frossa i nostalgi. Hehe.