När jag var ung, ungefär samtidigt som Jesus red in i Jerusalem på en åsna, så var en helg där det inte hände någontings speciellt i det närmaste att jämställa med ett öde värre än döden. Nu är en helg där det inte händer något speciellt ungefär det göttaste man kan tänka sig. Med man avses jag, undertecknad, yours truly, en person som inte är speciellt social och som inte har något större behov av att ge sig ut och mingla och vimla i människobyn.
Så här var min helg: Egentligen skulle jag och min dotter och eventuellt också min man, gå en bit av Skåneleden på lördagen, det hade vi planerat sedan rätt lång tid tillbaka. Men så fick min dotter förhinder och min man var allmänt stressad över livet, och jag kände att Skåneleden ligger kvar till en annan gång. Gick i skogen med hundarna (1,5 mil) och kände mig rätt duktig. Kom hem, tränade ett pass pilates och kände mig ännu duktigare. Städade hos hönsen och fixade lite med veden, sedan låg jag på soffan och läste resten av eftermiddagen. Håller på med Marianne Lindberg De Geers senaste dagbok, den är 600 sidor lång och fascinerar mig.
Igår gick jag upp, gick en mil i skogen med hundarna, sen åkte jag iväg till Lille P. Kom hem vid halv två och hann se världscuphoppningen från Helsingfors från startnummer 20 och framåt. Så kul med seger för Angelica Augustsson-Zanotelli! Blev helt till mig och vrålade rakt ut att JAAA, DÄR SATT DEN!!! som om jag vore halvt bindgalen. Eller i alla fall tyckte nog min man att jag var det, han är nämligen inte den som hetsar upp sig över det idrottsliga. Möjligen om det är handboll och final i VM eller EM eller OS och sådär asspännande som det bara kan vara i handboll, där allt kan avgöras på några få sekunder. Men han sitter liksom inte som jag på helspänn varje sekund som om det vore engagemanget och agerandet i tv-soffan som avgjorde matchens öde.
Sen läste jag och kollade lite på tv och bakade bröd och kokade ägg och lagade mat och sånt där som jag normalt alltid gör på söndagseftermiddagarna. Avbokade min ridning, eftersom det är hoppning idag och jag är verkligen inte sugen på att hoppa (trots att jag tittat på världscupen) i allmänhet och i synnerhet inte på Ettan. Hon är för oerfaren och jag är för ovillig, det blir nog ingen bra kombination. Och nu när jag rider i den andra gruppen på torsdagarna (där man bara rider dressyr) plus att jag även rider Lille P tre dagar i veckan så känns det ju inte lika mycket som att det är hela världen att skippa ett pass, även om det är med Bästa Måndagsgruppen™.
Fick sedan boka om min fjärde covid-spruta för hundrafemtioelfte gången. Först tog jag bara en tid som jag tänkte passade. Men sen var det samtidigt som min man skulle åka till Stockholm, så då kände jag att jag inte ville riskera min Heliga Egentid med att eventuellt bli sjuk (fick ju en dag med 39 graders feber i present av spruta nr 3). Bokade därför om den till ett nytt tillfälle som nog var som i förra veckan, men då skulle jag ju börja rida i min nya grupp dagen därpå och då ville jag inte börja med att avboka, om det nu skulle visa sig att jag skulle bli sjuk igen. Så därför bokade jag om den till någon gång i november, men då kom det väl en kallelse till ett obligatoriskt jobbmöte som jag var tvungen att vara med på och som inte gick att flytta, så då fick jag väl för fan boka om IGEN. Bäää. Nu har jag en tid den 10 november, vi får väl se om det håller.
Så sjukt att det är NOVEMBER nästa vecka? Har bestämt mig för att jobba hemma en dag i veckan nu under vintern, lite på grund av att det generellt är för djävla DYRT att köra bil just nu när dieseln ligger på 28 kronor litern, dels på grund av att jag tycker det är asdrygt att köra in till stan fram och tillbaka TVÅ gånger per dag som det ju kommer att bli på torsdagarna framöver. Det var det som var bra med drop-in-ridningen, för den låg ju på en tid så jag kunde ta det direkt efter jobbet, men så länge har jag inte lust att jobba på torsdagar bara för att vara kvar i stan tills ridningen börjar.
På måndagarna har jag ju min cykla-till-jobbet-dag så då behöver jag inte lida av köra-fram-och-tillbaks-till-stan-syndromet, men det blir lite väl tight att cykla på torsdagen. Vi börjar ju 17.45 och jag vill gärna ha en halvtimme på mig att fixa i ordning hästen, vilket innebär att jag måste åka hemifrån senast 16.45 och cyklar jag och ska jobba 8 timmar så kommer jag inte hem förrän runt 16.00 och då blir det rätt stressigt att både hinna med hundar och äta och byta om och kanske också sitta ner och ta det lugnt en sekund?
Vi har en kvart om dagen som vi ska ta ut som kompensation för att någon har bestämt att vi förväntas vara tillgängliga en kvart av vår lunch, och jag brukar ta ut mina kvartar på min cykla-till-jobbet-dag så jag slutar i vanlig tid även om jag kommer en timme senare (alternativet är ju att gå upp en timme tidigare, men det finns ju en gräns för det även för mig), för då kommer jag också hem i rimlig tid, detvillsäga runt tre. Funkar bra på måndagen eftersom jag inte behöver åka till stallet förrän 18.30 (inget ont som inte har något gott med sig), men jag har ju inte kvartar att plocka för två dagar i veckan så då får jag helt enkelt lösa det på annat sätt. Testar nu med jobba-hemifrån-konceptet, som jag ju egentligen inte gillar så värst mycket, men en dag i veckan ska det väl ändå funka? Den som lever får helt enkelt se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar