Hej och hå

Bestämde mig ju tidigare i veckan för att jobba hemifrån om torsdagarna ett tag framöver, men idag blev det inte så p g a att jag kom på att jag hade en tid hos Laserkvinnan efter jobbet. Laserkvinnan huserar i en by ungefär 2 mil från stan och är jag PÅ jobbet tar det 20 minuter att åka dit, för då är jag så att säga på rätt sida stan. Är jag hemma tar det 45 minuter. 45 minuters bilfärd är rätt drygt om ni frågar mig och även om den totala tiden blir densamma så känns det på något sätt mindre drygt att dela upp det i 25 + 20 minuter. 

Efter mitt besök där så hinner jag vara hemma i en knapp timme innan det är dags att ge sig av till stallet. Såna här dagar är fan inte optimala, men nu får man bita ihop och gilla läget. Är nyfiken på vilken häst jag får! I den här gruppen fick man nämligen skriva önskehäst på tavlan, och det gjorde jag eftersom jag uppenbarligen inte blir äldre än 12 år. De andra i Torsdagsgruppen har redan sina favorithästar, så de skrev inget och då var det tydligen underförstått att man fortsätter med den man har. Efter moget övervägande önskade jag Köttbullen, även om Trotjänaren ju var väldigt trevlig att rida. Men Köttbullen har ändå en särskild plats i hjärtat! Nu tror jag inte det blir så, för det är ju fler som vill ha Köttbullen, inte i vuxengrupperna såklart, men det är ju barngrupper också och i alla fall en av dom är samtidigt som vår. Så vi får väl se hur det blir med den saken. 

Har av olika skäl haft det rätt så påfrestande ett tag, och igår hade vi dessutom tillsynsbesök på jobbet, vilket vi har två gånger per år. Då kommer det bistra tjänstemän från myndigheter och grillar en in till benen och kräver objektiva bevis på hur man lever upp till lagstiftning och andra krav, och efter ett sånt besök så är man rätt mör. Eller i alla fall jag som ska föreställa vara såkallat ansvarig för sånt i vår verksamhet. Så det blir nog bra med lite laser idag för det känns som att axlarna har krupit upp till öronen och fastnat där även om allt gick bra. Men jag lever rätt ofta med känslan att bara vara en tillsynsrapport från att få skaka galler på Hinseberg på obestämd tid, och det tar på krafterna kan jag berätta. 

Igår när jag kom hem, flera timmar efter att min normala arbetstid slutar, så var jag verkligen helt slut som artist. Hade mest av allt lust att gräva ner mig i soffan och tillbringa hela kvällen med att titta på Skilda Världar eller något annat relativt intelligensbefriat, men präktiga jag (eller åtminstone kände jag mig rätt präktig efteråt) tog istället ut hundarna på en promenad, körde ett pass fysträning samt städade badrummet innan jag till slut landade i soffan med Marianne Lindberg De Geers dagbok som jag för närvarande läser med stor förtjusning. Älskar kombinationen av det extremt vardagliga när Marianne och Carl Johan äter blåbärspaj, tittar på fotboll och oroas för corona, och det för mig extremt främmande och avlägsna livet med kultur och konst som jag aldrig kommer att leva. 

Snart är det helg och som jag längtar efter den. Även om det innebär omställning till vintertid eller normaaaaltid som det tydligen heter (kommer dock aldrig att acceptera det uttrycket). Har jobbat rätt mycket och med rätt slitiga saker, så nu vill jag BARA. KUNNA. TA. DET. LITE. LUGNT. Men det är tydligen svårt att få till i detta livet.