Om man är tolv år och har familjens smalaste handleder kan det hända att man måste gå upp i gryningen och förlösa en spädgris. Men det är ändå inte Tues största problem. Han har också en mamma som sitter i ett mörkt rum hela dagarna och spelar nätpoker. Och en pappa som står i så stor skuld till sin bror att han tvingas dra ut en guldtand - en skuld som dessutom blir större när Tue råkar ha ihjäl den där grisen.
Blev väl helt ärligt inte helsåld på den här boken, den var inte jättedålig men jag tyckte mest den kändes som en något sämre variant av Ängeln på sjunde trappsteget. Kände mig nästan likgiltig inför eländet som radades upp utan Frank McCourts fantastiska sätt att balansera nattsvart misär med lika mörk humor. Den här boken får tre väldigt små spädgrisar av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar