Det kan ju inte komma som någon chockerande nyhet för någon att jag och min man minst sagt har olika syn på det där med ordningen i hemmet. Jag är verkligen ingen pedant, men är det något jag hatar så är det när saker blir liggande i högar som belamrar utrymme som man annars skulle kunna ha att röra sig på, arbeta vid eller bara vila ögonen på. Min mans uppfattning om ordning och reda är att samla saker i högar så man vet var man har dom, och som man ska ta itu med "senare" (dock väldigt oklart när detta "senare" är, elaka dagar skulle jag säga "aldrig"). Klagar jag på högarna så blir han sårad in i själen eftersom han enligt sig själv gör allt vad han kan för att skapa ordning och enligt honom är jag ändå aldrig nöjd.
Vårt hus är inte jättestort, på nedanvåningen är det kök, matrum och vardagsrum och på ovanvåningen sovrum och ett arbetsrum/extra sovrum. Frågar ni mig så tycker jag att det där arbetsrummet mest är en man cave och det är jag inte helt nöjd med. Visserligen tillbringar jag kanske större delen av min vakna tid på nedanvåningen, men det är principen att det finns ett rum där jag inte känner mig särskilt välkommen (p g a att det är så belamrat med min mans grejer att jag blir irriterad bara jag tänker på det) som stör mig. Så nu - BREAKING NEWS - ska vi sätta upp en vägg därinne. Istället för att ha ett litet gemensamt rum så kommer det att bli två ännu mindre, men man får å andra sidan härska oinskränkt på sin sida av väggen. Känner mig som när jag var (cirka) 8 år och jag och mina syskon fick EGNA RUM istället för delad barnkammare.
Har som sagt stört mig en hel del på att det här gemensamma utrymmet har blivit en man cave. Det är nog inte så att min man medvetet har kissat in detta som sitt revir, han förstår bara inte att jag tycker det är ett otrivsamt rum att vara i eftersom jag otrivs med stök och högar. Inte så att det har gått någon nöd på mig SÅ, för det är ju bara vi som bor i huset och är han där så har jag ju hela bottenvåningen att bre ut mig på om jag så önskar. Men det är ju ett gemensamt utrymme, ingenting som bara är MITT på det sätt som jag tycker att arbetsrummet/extra sovrummet/man caven är HANS. Men nu ska jag/vi alltså få det. Är så pass upplivad och pepp av denna tanke att jag inte fattar varför vi inte kommit på detta tidigare.
Min man får den delen av rummet som innehåller bäddsoffan (som är inbyggd i en alkov så den går inte att flytta). Min del blir på grund av nämnda alkov något mindre, men jag får å andra sidan kaminen på min sida, vilket i min värld är cirka tusen gånger mer värt än en bäddsoffa (speciellt som rummets enda element också hamnar på min mans sida av rummet). Längtet efter detta är enormt. Häromdagen gjorde jag mig lustig över folk som jämt håller på och renoverar, blir dom aldrig nöjda?, och igår kväll låg jag i sängen och googlade inredningsdetaljer som om det inte fanns någon morgondag. Utrymmet är ju starkt begränsat, men tänker ändå att jag vill få in någon slags soffa/säng där jag kan ligga och vräka mig i ensamhet. Den officiella versionen är "en extra sängplats om man skulle få gäster" men tveksamt om jag kommer att släppa in någon enda levande varelse i MITT RUM. Haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar