Helgen som gick var utan andra inplanerade aktiviteter än att åka och hälsa på lille Laban (a k a Remus JR) någon gång på söndag eftermiddag. Vi hade bestämt att vi skulle höras någon gång mitt på dagen för uppfödarna, som också är viltspårdomare, var iväg och dömde och det var svårt att säga någon exakt tid. Och sedan visade det sig att den uppgjorda tidsplanen sprack och vårt besök blev inställt. TRADIGT. Det börjar ju närma sig hämtning, de är åtta veckor på söndag, och vi har fortfarande inte valt annat än namnet (eller rättare sagt: uppfödarna har gett dom namn, men vi fick välja vilket av namnen som vi ville ha). LABAN är ju ett så klassiskt hundnamn att det nästan är coolt. Sen kan man såklart välja att kalla honom något annat, men vi får se. Än så länge är det Laban. Förhoppningsvis lyckas vi få till en träff någon dag nu i veckan som kommer. Man vill ju gärna att det ska klicka lite extra. Det gjorde det med både Remus och Hilding. Med Tage var det väl lite mer oklart, uppfödaren hade två nästan jämngamla valpkullar när vi var där och tittade och mitt bestående intryck är mest ett myller av marsvinsstora gårdshundsvalpar som var överallt och ingenstans på en och samma gång och det kändes väl mest som att vi tog en i högen. Inte första bästa, men det var inte heller så att någon stack ut i mängden. Sen blev det ju väldigt bra ÄNDÅ, men man vill ju ändå känna det där speciella klicket.
Ja, det var söndagen det. Gillar inte att ha det sådär vagt och gå och vänta på att någon ska höra av sig, för det blir liksom inget vettigt gjort av den tiden eftersom det inte känns lönt att sätta igång med någonting. Alla vet ju att så fort man sätter igång med något annat så händer det som man sysslolöst väntat i timmar på. Nu blev det ju lite av en antiklimax och kan väl inte påstå att det blev mycket vettigt gjort ändå. Min man var däremot flitig som få. Eftersom vi ska dela av vårt arbetsrum så har han väl insett att han så småningom bara kommer att ha halva utrymmet till sitt förfogande och då krävs det "lite rensning" av det som han under tio års tid successivt spridit ut över hela arbetsrummet.
Lördagen ägnade jag åt att städa hönshus och vaktelburar samt (mest) måsla omkring i trädgården. Fixade en ny pallkrage som jag började fylla upp med ris och annat bös. Annars går jag mest omkring och BEUNDRAR saker i trädgården just nu. Mina pumpor och bönor växer så att det inte är klokt, kålen står manshög (om än i upphöjd bädd) och blommorna blommar så det är en fröjd att se. Kul som omväxling, istället för att mest se kala stjälkar och mätta mördarsniglar som ligger och rapar bland salladsbladen.
Sen rensade jag ogräs på ett ställe dit vi ska flytta några marktäckande växter som nu växer där vi tänker plantera bärbuskar. Allt var invaderat av kirskål, så det var bara att sätta sig på röven med sin lilla spade och börja gräva och rensa. Men jag gillar att rensa ogräs, för även om det är ett Sisyfosarbete så är det liksom rogivande på något sätt. För att inte tala om hur glada hönsen blir av en spann med kirskålsrötter, rena rama lördagsgodiset om man frågar dem. Höll på med det tills det började regna, då gick jag in och läste eftersom jag fick ett påminnelse-sms från biblioteket att jag minsann inte skulle tro att jag kunde hålla på vissa titlar hur länge som helst (OK, det var väl inte så de formulerade det, men det var andemeningen). På kvällen såg vi filmen Joker på Netflix, tyckte faktiskt den var oväntat bra. Är ju inte superförtjust i superhjältefilmer, men det här var inte en superhjältefilm utan mer ett drama. Lite sorglig var den faktiskt också, kom på mig själv med att gå och tycka synd om Jokern även om han är ett as.
Annat som hänt: I fredags när jag kom hem så hade Gråmask, den enda kvarlevande av den första generationen vaktlar, fått en stroke eller något, för hon bara vinglade omkring och var helt borta. Så det var bara att ta fram yxan (läs: hushållssaxen) och avsluta lidandet. Deppigt. Begravde henne i komposten för att låta henne åter till jord varda.
För ett tag sen la jag tolv vaktelägg i äggkläckaren, men INGET var befruktat??? Batman, den ena vakteltuppen, är minsann inte den som saknar drifter. Gyllene Kvicken, den andra tuppen, är lite blygare men nog har jag sett honom vänslas med sina hönor. Men vet inte om det har varit för varmt kanske? Eller så kanske jag bara råkade plocka Gråmasks ägg i Gyllene Kvickens grupp, och hon kanske var för gammal för att låta sig befruktas? Hon var ju ändå på sitt fjärde år, vilket är gammalt för en vaktel, men jag vet inte riktigt hur sånt där funkar. Fast det förklarar ju inte varför Batmans fruars ägg inte var befruktade (tog alltså hälften av äggen från Batmans grupp och hälften från Gyllene Kvickens). Aja, bara ut med dom äggen och in med nya och hoppas på bättre tur denna gång.
Ja, det var väl den helgen det. Nu väntar ett nytt varv i grottekvarnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar