FAN vad jag jobbar. Och gör grejer efter jobbet. Det är ju jag själv som har skapat den senare situationen så jag kan ju inte riktigt bli arg på någon annan för det, men nu är det mycket alltså. Jobbar som ett as, åker hem, äter, åker iväg, kommer hem, duschar, borstar tänderna och går och lägger mig.
Igår hade jag Skypemöte med en tysk på jobbet. Han kan möjligen vara den person i koncernen som pratar sämre engelska än jag (till mitt försvar vill jag dock anföra att vi pratar om grejer som jag knappt vet vad de heter ens på svenska), problemet med HERR HUTTENBERGER (som han så skojigt heter) är att när de engelska glosorna sinar så går han över till tyska istället för han är van att jobba med danskar och våra danskar (i koncernen dårå) bor på Fyn och alla har fått i sig Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga dubbat till tyska med modersmjölken eftersom man får in tysk tv där. Så de pratar tyska som infödda.
Jag kan ingen tyska alls även om jag såklart förstår vissa ord, men det är inte samma sak som att höra det smattras fram av en frustrerad tysk med kommunikationssvårigheter. När HERR HUTTENBERGER inser att jag inte fattar vad han menar så vrålar han. Inte på mig, men på sin assistent för att han ska hjälpa till att förklara eller ta fram någon siffra. Så helt plötsligt och utan förvarning kan det dåna fram ett SASCHAAAAAA, KOMM HIER (eller hur det nu stavas) ur Skypehögtalaren så man håller på att hoppa av stolen. Tur att vi inte har kameror på våra Skypemöten. Fast nu har min chef bestämt att vi ska ha det i fortsättningen på våra koncerngruppsmöten, för det blir så tråkigt att bara titta på folks profilbilder i längden och man får "mer en känsla av att man faktiskt sitter på möte" med kameror. Från början bestämde vi att vi INTE skulle ha det p g a att det går så mycket mötestid till att folk ska prata om ifall de ser varandra eller ej samt kommentera en massa ovidkommande. Men det var ju innan folk fick social abstinens p g a Corona. Ser inte riktigt fram mot kamerornas intåg för jag brukar pyssla med lite annat under tiden jag lyssnar när det är grejer som inte riktigt berör mig. Typ städa skrivbordet eller kolla mail eller sånt.
Aja, jag kämpar vidare. Om en dryg vecka får jag mitt liv tillbaka. Eller jag slipper i alla fall förhoppningsvis 60-timmarsveckorna. Om inget oförutsett inträffar, men det kan man väl ge sig FAN på att det gör bara för det, hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar