Zigenarjäveln del 2

Har läst Zigenarjäveln del 2: 1986-2018 av Kent Bersico, Thomas Sjöberg och Oliver Dixon. Läste ju del 1 för ett tag sen, gillade den inte så det är ju rätt oklart varför jag ens gav mig på del 2. Men jag tänkte väl (enfaldig som jag är) att den skulle bli bättre, att man skulle få lära sig ett och annat om den romska kulturen som den ser ut idag. ELLER NÅT.

Handlingen är i alla fall denna:
Efter en livshotande brännskada och två månader i koma vaknar Kent Bersico på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Läkarna befarar livslång sjukskrivning men Kent har bestämt sig för att starta en egen bilverkstad, vilket han snart lyckas med.
En eftermiddag kommer två välklädda män in på kontoret. De kräver pengar som ska betalas varje vecka. Kent vägrar. En stund senare ligger han blodig på golvet, svårt misshandlad. Förövarna tillhör den ökända Borlängeligan med omkring tjugo grovt kriminella medlemmar.
När Kent lyckats komma på benen igen och tar sig ner till verkstaden stormar Peter Rätz in iklädd rånarluva och mc-väst. Han drar fram en pistol med ljuddämpare, skjuter strax över huvudet på Kent och meddelar att om han inte betalar sin skuld kommer han att dö.
Under de kommande åren blir Kent kidnappad, dödshotad av Svartenbrandt och får personskydd av Säpo. När hans bästa vän hotar Kents bror till livet, skjuter Kent ihjäl mannen och tvingas fly utomlands. Där väntar nya prövningar.

Ska väl egentligen inte ens säga att jag blev besviken, för efter del 1 hade jag inte så jättehöga förväntningar, och det var väl tur det för den här boken var om möjligt ännu sämre. Känns som att det mesta är skrönor och hittepå, eller i alla fall kraftigt överdrivet och det hänger inte ens ihop på sina ställen. Känner inte att det handlar speciellt mycket om den romska kulturen eller hur det är att leva som rom i Sverige idag, snarare handlar detta om honom själv och hur himla smart och driven han tycker att han är, och framför allt hur korkade alla andra i allmänhet och polisen och medlemmar av rivaliserande raggargäng i synnerhet är.
Dessutom har Kent Bersico en kvinnosyn som lämnar en del övrigt att önska. Typ: ett av hans barn slutar prata. Kents analys av det är att det berodde på att "det inte var så smart av XXX (mamman) att lämna mig som hon gjorde" (ej ordagrant citat men det är andemeningen). Att hon lämnade honom p g a att han var otrogen hörde tydligen inte dit. Uttalanden om att tjejer som är beredda att hångla med nån som de känt i fem minuter är "sämsta sortens tjejer" får en ju att känna att femtiotalet ringde och ville ha tillbaka sina mögliga värderingar. Sen att HAN kunde tänka sig att hångla med dom gjorde inte honom till den sämsta sortens kille, utan berodde då på att han hade så dålig självkänsla så att han inte tyckte att han förtjänade bättre än det sämsta. KUL KILLE, NOT Den här boken får en överkorsad Wunderbaum-gran av fem möjliga.