Winter is coming men ett underställ från Woolpower är som att ha Arya Stark vid sin sida när The Night King nalkas

I söndags kom nattfrosten. Tre och en halv minus när jag steg upp på morgonen. Då är man inte supertaggad på att ha lovat bort dagen som tävlingsfunktionär på brukshundklubben, utomhus dårå, men det var ju bara att krypa in i sitt SUPERUNDERSTÄLL från Woolpower, som jag har gjort (obetald pga outfluencer) reklam för tidigare och ställa upp sig bredvid domarna på appellplanen med tävlingsprotokoll, penna, extrapenna och ett glatt humör. Frös ej och höll sen på att dö när jag skulle hem, för då hade det blivit tio plusgrader och bilen hade stått i solen hela dagen och, tja, jag var klädd för vinter.

I morse var det samma sak, dvs minusgrader, och då kan man ju tänka att man inte är så slug om man väljer att ha den dagen som sin cykla-till-jobbet-utmaning-cykla-dag, men sån är jag. Ej slug, alternativt låter inte väder och vind styra över mina planer. Har jag bestämt mig så har jag, och idag ville jag kolla om röven håller både för att cykla sex mil plus ridning på kvällen. Jobbmässigt är nämligen måndagen den bästa dagen att börja lite senare på, men det får ju ej ske på bekostnad av att jag sen inte kan rida.
Värmemässigt var det helt okej att cykla, frös lite om fötterna bara men hade å andra sidan bara vanliga strumpor och gympaskor så det var kanske inte så konstigt. Det ska bli 12-13 grader varmt under dagen, så det kändes lite overkill att ta fram vinterkängorna. Det är ju trots allt bara Skåne i början på oktober, någon måtta får det väl ändå vara.