Till stallet istället, v43 2019, pt2

Fick äntligen rida Pojken igen efter att ha kasat runt på Hästen och Älgen ett par veckor. Kändes hemtamt och bra, men HIMMEL vad han hade blivit stel och slö av ett par veckors vila. Var tvungen att fråga Karin om han hade lagt tungan över bettet, för det kändes som att tygeln satt fast i en betongvägg. Fast sen lossnade det lite efter galoppen, som det brukar. Han hade nog behövts ridas fram i skritt, galopp, trav, den ordningen. Fast det funkar ju tyvärr inte så bra när man är i en grupp. Vi kämpade på med övergångarna, det gick sådär, för han var SEG. Men inte segare än att han kunde kicka rejält efter spöet när jag petade på honom i galoppen när han var på väg att bryta av. Nu ska jag inte rida på mer än en vecka, det känns deppigt i allmänhet och i synnerhet om han ska gå och sega till sig ännu mer. Aja, vi får väl se.