torsdag 18 oktober 2018

Falska vänner

Har läst Falska vänner av Jane Harper. Har tidigare läst Hetta av samma författare, och den tyckte jag var jättebra. Den här tyckte jag inte alls var lika bra. Så här stod det om den:
 
Fem kvinnor ger sig ut på vandring i den australiensiska vildmarken för att stärka lagandan. Dag två går de vilse. När de kommer tillbaka är de ordentligt omskakade med öppna sår och ormbett. Och en person saknas: Alice, den manipulativa och illa omtyckta kollegan med stora ambitioner. Poliskommissarie Aaron Falk blir kallas in, då han utreder det företag kvinnorna jobbar på – Alice är hans kontakt från insidan. Under förhören med de fyra kvarvarande kvinnorna växer en långt ifrån smickrande bild fram om maktmissbruk och misstro, om giftiga relationer och svek. Ju djupare Falk gräver, desto mer inser han hur farligt det kan vara med brutna förtroenden, särskilt bland panikdrabbade människor. Samtidigt börjar tiden rinna ut för dem att hitta Alice vid liv – Alice med alla hemligheter...

Lät ju rätt spännande, eller hur? Men NJA, kände jag mest hela tiden. Poliskommissarie Aaron Falk är ju med också i Hetta och redan där störde jag mig på att han, eller kanske snarare fenomenet att poliser alltid ska ha ett mörkt förflutet och ett bagage fullt av trassliga relationer som de absolut inte vill prata om eller ens tänka på och som då gör dom till slutna och bittra och rätt trista deppgökar. Retar mig också på att han hela tiden nämns vid efternamn - Falk gjorde si, Falk sa så - medan hans kvinnliga kollega rätt och slätt får vara Carmen med läsarna från början till slut. Inte för att det har någon betydelse, men det är inkonsekvent och stör mig. Och vad som stör mig ännu mer är konceptet "kvinnor kan inte göra något i grupp utan att det blir konflikter HEEELA TIIIIDEN", vilket är bullshit om ni frågar mig. Utöver det var karaktärerna rätt ointressanta, det fanns liksom ingen man gillade ens lite och berättelsen tuggade fram på tomgång där man omväxlande får följa poliserna - FALK och Carmen - i realtid, och omväxlande får följa kvinnogruppens vandring från start fram till då Alice försvann, men det var rätt segt och till slut kände jag att jag ger väl fan i om de någonsin kommer att hitta Alice. Den här boken får två vandringskängor av fem möjliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar