Har tappat bloggtråden lite känns det som. Men ja, i fredags var jag på drop in-ridning i härliga 27 graders värme. Skojar bara, var inte speciellt härligt alls. Och det gick väl SÅDÄR, tyckte jag. Vi red dressyr och nu har jag ju fått tips om ett nytt sätt att jobba med Bulldozerns stelhet i vänstervarvet, men det är ju ingen quick fix direkt, alltså gick det inte heller speciellt bra. Inte dåligt heller för den delen, framför allt får jag väl vara nöjd med att hon travar lugnt och avslappnat och i form i slutet av passet även om man länger tygeln. Så var det ju inte direkt för ett halvår sen.
I måndags var det vanlig lektion och vi hade vikarie igen och hon hade satt ihop en övning som passade Bulldozern som handen i handsken, med massor av 10-metersvolter på olika ställen i ridhuset och så skänkelvikning på transportsträckorna mellan. Då hinner hon inte tänka på annat, inte jag heller för den delen. Så hon kändes faktiskt mjuk och eftergiven i båda varven (eller så var det för varmt för att hon skulle orka protestera, hahaha). Ett av mina problem är att jag har så himla svårt att rida med spö i vänster hand, vilket är lite konstigt eftersom jag i allting annat varken är utpräglat vare sig höger- eller vänsterhänt utan kan göra det mesta med båda händerna. Har heller inget minne av att det var på det viset när jag var yngre, men uppenbarligen är det så nu. Jag använder ju nästan aldrig spöet heller och av bekvämlighetsskäl så har jag därför haft det i höger hand oavsett vilket varv jag rider i och nuförtiden är det ingen ridlärare som står och gapar "byt spöhand" till en så fort man bytt varv, så därför har denna ovana från min sida cementerats. Men jag har också märkt att Bulldozerns största problem egentligen inte är att hon är ovillig att ställa och böja åt vänster, det är att hon inte tar vänster skänkel ordentligt. Så nu får det bli omskolning av den här snart 50-åriga ponnytanten. SÅ JOBBIGT. Men hur skulle det se ut om allting gick så himla lätt hela tiden? Aja, övningen gick i alla fall bra, och vikarien sa snälla saker efteråt, typ "ni passar så bra ihop" och "du kan verkligen ta fram det bästa i henne" så jag är både nöjd och mallig.
Ja, sannerligen pa tiden med lite bloggning ;) men jag undrar vad som händer med hönsen? Jag vill veta mer om hur det är att vara hönsfarmare (naja), hur mycket tid man maste lägga pa dem, och om deras personligheter har utkristalliserat sig än mer, vad de äter, hur mycket det kostar och naturligtvis när de kan tänkas börja lägga ägg. Och förstas om det är mysigt att ha höns.
SvaraRaderaAnnika