En hönsfarmares dagbok (eller nåt)

Jag fick mitt liv tillbaka! Eller åtminstone den delen av livet som utspelas på jobbet, och det är ju tyvärr rätt så stor del. Så på allmän (hehe) begäran kommer nu en redogörelse om hur det är att vara hönsägare.

Kan väl säga att jämfört med andra husdjur är hönsen e-x-t-r-e-m-t lättskötta och enkla att ha att göra med. Åtminstone sen de började sova på pinnar, för då hamnar i alla fall 90 % av deras bajs under pinnarna där det finns en för ändamålet konstruerad skiva som bara är att skrapa av. Detta gör jag ungefär varannan eller var tredje dag, och samtidigt rafsar jag igenom golvströet med en kattspade för att plocka upp resterande 10 % av det som hamnar i hönshuset, men i alla fall nu på sommaren är de ju ute hela dagarna så det tar inte många minuter. På golvet har jag strött med lättströ från Granngården, det verkar kunna hålla sig fräscht och luktfritt hur länge som helst. 
De har fri tillgång till foder och vatten (såklart). Vattenbehållaren är rätt stor, så den hinner de aldrig tömma innan det är dags att byta ut det för att det börjar se lite ofräscht ut (de har inget vidare bordsskick), varannan dag kanske? och foderbyttan fylls på ungefär en gång i veckan eller så. De dagliga absolut måste-göromålen består i stort sett att öppna och stänga luckan till hönsgården (förutom att kolla att det finns mat och vatten och se till att alla ser friska och krya ut förstås). På morgonen flänger de ut som små jehun för att fånga dagen, och sedan är de i stort sett ute hela dagen och pickar och sprätter och hoppar upp på grenar och sitter där och glor och andra viktiga hönsgöromål, tills alla som på en given signal kommer på att det är kväll och då vandrar de i gemensam trupp in i hönshuset, hoppar upp på pinnarna, sätter sig på sina bestämda platser och somnar. Antar jag, men det är ju möjligt att de sitter och snackar genom dagens händelser och lägger upp en strategi för morgondagen först, vad vet man?

När ska man kunna börja casha in ägg då, kan man ju fråga sig. Det är ju lite oklart hur gamla våra höns är, men enligt uppgift är de  "födda i mars", vilket innebär att de är 3-4 månader nu och som jag förstått det så börjar de värpa någon gång mellan att de är 6 och 9 månader. Sedan kan det bero lite på årstid och dagsljusförhållanden och sånt också, så har vi maximal otur så kommer kanske inte första ägget förrän till våren. Men jag tänker augusti-september eller så. Ur äggsynpunkt hade det såklart varit smartare att köpa lite äldre höns som redan var igång med värpningen, men men.

Vi köpte våra hönor som "könsbestämda", men hönan Laura ser ut att kanske bli en Lars istället. Hen har mycket mer kam och slör än de andra, fast det kan ju hönor också ha, men jag tycker mig också se tendens till att fjäderdräkten ser annorlunda ut jämfört med de andra. Är dock långt ifrån någon expert så Laura/Lars får väl ge sig tillkänna med ett kuckeliku eller ett ägg vad det lider. Vi bor ju på yttersta kanten, men dock inom detaljplanerat område, vilket innebär att man inte får ha bland annat höns hur som helst. Detta skiljer sig åt från kommun till kommun, hos oss får man ha upp till fem hönor och ingen tupp utan att det krävs tillstånd. Nu har vi sju varav en eventuellt är en tupp. Vi är inte riktigt överens om hur vi ska hantera detta om Laura skulle bli en Lars, jag kan väl känna att "amenvafan spelar det för roll" medan min man gärna vill hålla sig under radarn och inte ge grannarna möjlighet att säga någonting om någonting. Med tanke på att vi har onda grannen Katla plus en annan käring från Allmänna Missnöjespartiet på en och samma gata så kanske han har rätt. Å andra sidan har vi andra grannar som är positiva till våra höns så det är ju inte som att vi är utsatta för en folkstorm. Med lite tur kanske Katla dör och den andra sura flyttar (hörde häromdagen att hon velat leja en annan granne till att vattna hennes blommor eftersom hon enligt egen utsaga knappt kunde gå, men om det var något tillfälligt eller om det var en signal att det kanske skulle vara dags att flytta till ett annat boende förtäljer inte historien), men eftersom det är en naturlag att man aldrig blir av med onda människor så är det såklart ingenting man kan räkna med.

Men sammanfattningsvis: Höns är livet! Har tagit för vana att gå in i hönsgården en stund varje dag och ta med lite mat, dels för att vänja och tämja hönsen men framför allt för att det är så avkopplande att sitta där och glo på när de sprätter omkring. Axlarna sjunker en decimeter på nolltid bara man hör det där förnöjsamma kluckandet. Skulle kunna sälja in det här som affärsidé till något företag som sysslar med MAJDFULLNESS, kom ihåg var ni hörde det först.