Jaha, så kom det sig att den här personen som igår förmiddag sa "jadå, jag ska se matchen men jag bryr mig faktiskt inte speciellt mycket om hur det går för Sverige" studsade i tv-soffan och V-R-Å-L-A-D-E som den värsta fotbollsfantasten. Har väl inte hänt sedan vi grävde guld (som blev brons) i USA 1994, då arbetade jag också upp ett visst engagemang för Dahlin, Brolin, Andersson et concertes. Jaha, men det här var väl roligt? Man har något att tala om, alla är glada och den här Janne Andersson har tydligen fått status som nationalhjälte. Och Tyskland åkte ut mot Sydkorea? Se där så det kan gå.
Vill bara för ordningens skull nämna, för de som inte vet, att Sverige gick till åttondelsfinal under VM 2015 också. Och ska man se under det senaste decenniet så har blågult även kammat hem ett brons i VM 2011, ett delat brons i EM 2013 samt ett OS-silver 2016. För er som tycker att det här är så fantastiskt och att det här är "Sveriges första VM på tolv år" så finns det alltså ett damlag som levererar rätt så kontinuerligt. Har aldrig hört ordet "nationalhjälte" om Pia Sundhage eller något förslag om att Caroline Seger skulle avbildas på ett frimärke för att hon satt en straff. JUST SAYING för att det ska vara lite perspektiv på saker och ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar