Har läst Kära Barbro av Lena Ackebo, den gick liksom i ett svep när jag hade läst Världens vackraste man häromdagen (såg också på bibblans hemsida att det har kommit ytterligare en del som heter Darling Mona, som jag gissar ska handla om Monas nya liv på Mallorca).
Den här berättelsen börjar precis där den förra tar slut, fast istället för att man omväxlande får följa Mona och Barbro så handlar den här boken bara om Barbro. Eller ja, indirekt också om Mona såklart, men det är Barbro som berättar. Om sitt liv, om sin relation med sin man, sina barn, sin mamma. Det är fortfarande väldigt detaljerat och ett evigt redovisande av hur saker ser ut och om mat som ska ätas, men det störde mig inte lika mycket i den här boken som i den förra. Kanske för att den förra skulle spegla saker ur både Monas och Barbros perspektiv och därför blev det lite mer upprepande, eller så har jag vant mig vid stilen, jag vet inte så noga. I alla fall läste jag den här mer med en känsla av vemod. Även om Barbro inte direkt är någon jag känner att jag skulle vilja hänga med på fritiden så tyckte jag ändå så genuint synd om henne som krampaktigt kämpade på med sitt så uppenbart tomma och innehållslösa liv och ansträngda familjerelationer och sin osäkerhet. Välskrivet och bra. Den här boken får fyra spinningpass av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar