Förr i tiden var ridskolan stängd alla röda dagar. Det innebar att den som satte ihop prislistorna fick sitta med almanackan och räkna hur många till exempel torsdagar det var i till exempel maj månad och sedan räkna bort till exempel Kristi Himmelsfärdsdagen som ju är röd och sedan gånga antalet tillfällen med timpriset för en lektion. Detta innebar att ingen någonsin betalade samma belopp från månad till månad och ingen grupp betalade samma som någon annan. Herrejesus vilket jobb att sitta och kolla av allt det? Nuförtiden är det så enkelt för nu har man anpassat terminsstart och terminsslut så att alla rider lika många lektioner på en termin (vilket innebär att det är lite flytande när terminen börjar och slutar) och alla betalar samma summa per månad och ingen hänsyn tas till röda dagar. Gött för oss ridande, lite mer synd om personalen men jag hoppas de blir kompenserade på något sätt. Ja, så i fredags var det ju långfredag, men drop in-ridning precis som vanligt. Det var inte samma härliga vårväder som fredagen i vecka 12, men i stan var det åtminstone barmark (till skillnad mot här, där det väl ligger en decimeter snö as we speak, och det är tyvärr inget aprilskämt) så vi red ute i paddocken. På förmiddagen hade det varit någon slags klubbtävling i hoppning, och ridläraren sa att Bulldozern hade gått rätt mycket och nog kunde vara lite trött, men att det inte skulle skada med lite lösgörande arbete för hennes del. Bulldozern hade dock en helt annan uppfattning i den frågan. Trött var hon definitivt inte, snarare överladdad. Det var trav i 180 km/h (kändes det som), studs på stället i skänkelvikningarna och allmänt slagsmål i övergångarna. Kändes det som i alla fall. "Men det ser ut som om du har silke i tyglarna", sa ridläraren när jag beklagade mig över att jag hade tusen ton stark ponnyhals i handen i varje avsaktning, så det kanske var mer känslan. Men galoppfattningarna blev i alla fall fina! Och även galopparbetet! Bulldozern har ju en tendens att lägga vikten på bogarna och sträcka ut sin enorma hals någon centimeter för varje galoppsprång, vilket gör att jag dras lite framåt i sadeln och då automatiskt kniper mig fast med skänklarna och ja, sen blir det ju mest pannkaka av alltihop. Men i fredags var det fina fattningar och galopp med bibehållen samling och bra bakbensaktivitet och då var det såklart också lätt att sitta djupt i sadeln och driva med sätet och bara känna hur lätt det var.
Övningen vi red var arbete på stora mittvolten med skänkelvikning i skritt på den ena halvan och galoppfattning från skritt och galopparbete på den andra halvan av volten, sedan var det diagonaler med att flytta bogen innanför spåret (svårt, men djävlar vilken bra skänkelvikning vi fick till istället) i skritt och trav, och hörnpasseringar i skritt med skänkelvikning och övergång till trav på långsidorna och slutligen mer galoppfattningar och övergångar. Såna där övningar som är supernyttiga för Bulldozern när det händer mycket hela tiden, för hon behöver träna sig på att bli mer lyhörd och inte bara flänga iväg. Det gick väl inte JÄTTEBRA i övningarna, men hon kändes mjuk och lösgjord och när vi travade av efteråt gick det att få ner henne i ett bra tempo och bra form. Och som sagt, GALOPPEN! Ska leva på detta resten av helgen nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar