Har läst Kvinnan på bänken av Anna Jansson, kanske den femtioelfte boken om Maria Wern och hennes poliskollegor i Visby. Det är lite som i Ystad eller Midsomer, man undrar lite hur många komplexa mordgåtor det egentligen är rimligt att en och samma småstad drabbas av och som en och samma slitna, utarbetade, lågavlönade, underbemannade men outtröttliga poliskår ändå mot alla odds lyckas knäcka. Men ja. Jag gillar väl ändå Anna Jansson på något vis. Det är helt okej intriger och rätt spännande och oförutsägbart, men jag börjar tröttna lite på persongalleriet. I den här boken tillsattes dessutom en utredningsledare som var som en kopia av han Mellberg eller vad han heter, den där sopiga polischefen i Camilla Läckbergs böcker. Visst finns det chefer som är idioter på många sätt, men det här känns ändå lite too much och rätt osannolikt. Eller ja, fast vad vet man? Känner ju tyvärr noll poliser. Den här boken får tre ringmurar av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar