Rapport från stallbacken

Igår var jag på drop in-ridning i stallet. Tycker det är en så himla förnämlig grej. Nu när jag är igång känns ju ett ridpass i veckan alldeles för lite, men samtidigt blir det här med att binda upp sig två kvällar i veckan lite oförenligt med mitt övriga liv. Då är drop in-ridningen en svinbra lösning. Dels är det på eftermiddagen så jag kan svepa dit direkt efter jobbet = jag får rida men kvällen blir ändå ledig. Plus att man inte är upplåst i en grupp utan det verkligen bara är att dyka upp när man kan och känner för det. Vet inte vad som skulle hända om 20 personer skulle storma in på drop in-tiden, men hittills har vi inte varit så många att det har varit ett problem. Igår var vi tre stycken, som mest tror jag vi har varit fem. Men nästa vecka ska det dock komma några italienska turister, hörde jag igår. Spännande!

Hade Bulldozern igår, vi red dressyr och känslan var: jag lånar ett släp och kör upp till EM i Göteborg och hör om de kanske behöver lite förstärkning i dressyrlaget, för i såna fall kan jag ställa upp (är dock inte säkert att Patrik Kittel & Co skulle hålla med om de såg oss, men nu var det KÄNSLAN). Red ungefär samma övning som med Älgen i torsdags, med snett igenom i båda varven, men istället för skrittövergångar vid X så gjorde vi avsaktning och sedan skänkelvikning ut till hörnpasseringen. Allt gick bra utom galoppfattningarna, Bulldozern vill gärna springa in i galoppen och jag får inte riktigt till det rent motoriskt. Så Göteborg får väl klara sig utan mig, tänker jag. Men bortsett från det kändes det TOPPEN, sådär så att jag skuttade fram med mentala hoppsasteg efteråt. De fysiska hoppsastegen var det däremot inte så mycket bevänt med p g a helt slut, men man kan ju inte få allt.
Soliga gnägg från en mogen hästtjej på 49 jordsnurr.