Just nu är jag här

Har läst Just nu är jag här av Isabelle Ståhl, en e-bok som DN bjussade sina trogna prenumeranter på och som jag blev glad över eftersom den stod med på min ganska digra att-läsa-lista. Nu när jag har läst den är jag dock inte lika glad för den var verkligen bara sådär. Boken utspelar sig i Stockholm och handlar om Elise som pluggar lite på universitetet, bor i andra hand, dejtar folk via Tinder och i övrigt mest festar och tar droger och i största allmänhet mest dräller omkring utan mål eller mening med någonting. Sedan träffar hon Victor och flyttar ihop med honom, men det är inte heller bra och jag blir precis galen av irritation över henne för hon vill verkligen ingenting med sitt liv. Det är kanske tänkt att den här boken ska spegla någon slags modern vilsenhet, men jag tycker mest att Elise kan ta och kamma sig och sluta gnälla. Det är kanske också tänkt att den här boken ska skildra en människa som är deprimerad och i så fall framstår jag som självupptagen och oempatisk, men det står jag för. Det är välskrivet, bra språk och sådär, men blir så djävla tröttsamt med sida upp och sida ner med en som inte vill någonting och som aldrig är nöjd. Den här boken får två Stilnoct av fem möjliga.