En icke-globetrotters betraktelser om nya företeelser

Har blivit ombedd att blogga till det lite om "Airbnb" och "Über", vad tycker jag om det? Som den otroligt världsvane globetrotter jag är, INTE, så fick jag börja med att googla. Har eventuellt stött på de här begreppen då och då, men inte satt mig in i vad det innebär eller satt dom i något sammanhang eftersom det inte direkt har med mig och mitt liv att göra (menar nu inte att jag skiter i allt som inte rör me, myself and I, men vissa saker har man, jag alltså, uppenbarligen inte någon större nytta av att känna till).

Börjar med AIRBNB. Om det tycker jag först och främst: vad är det för djävla namn och hur fan ska det uttalas? Men annars så, jaha, det är privatpersoner som hyr ut sina bostäder så att man kan bo hemma hos någon istället för på hotell eller vandrarhem. För en, får man anta, lite rimligare slant? Jag har så dålig koll på vad det kostar att bo, tycker alltid att det springer iväg till helt ohemula summor om man så bara ska vara borta en helg och bo på hotell, och då är det inte precis Grand Hotel som jag letar efter. En gång skulle vi åka till Köpenhamn, då sökte jag hotell efter urvalskriterierna "hyfsat billigt" och "nära till järnvägsstationen" (eller HOVEDBANEGÅRDEN dårå) och då hamnade vi förstås mitt i hordistriktet. Men det var ju en spännande upplevelse. Att betrakta på avstånd alltså, vill jag verkligen betona. Har nog aldrig känt mig så lantlig och mesig och liksom KRISTEN som när vi tassade mot hotellet framåt kvällskvisten och fick beblanda oss med gatans hårdingar. Gulp.
Ja, men det här AIRBNB då. Det verkar väl bra, fast det är nog inget för mig. Jag skulle nog hellre dö än låta vilt främmande människor bo i min borg när jag inte var där och kunde övervaka vad som hände. Eller kanske inte precis dö, det var väl att ta i, men jag gillar verkligen inte tanken och hade nog inte fått en lugn stund för Gud vet vad folk kan ta sig till när ingen ser dem?  En gång bytte jag och min exman bostad med en annan familj (som vi kände) under semestern, och när vi kom hem hade de använt en vacker gammal bit av en ekplanka, som vi hade liggande som dekoration på matbordet, som skärbräda. Och det är väl bara en mikroskopisk del av vad folk verkligen skulle kunna ställa till med och då sätter kontrollmänniskan i mig ner foten och säger tack men nej tack. Inte för att vi har några rikshemligheter precis, men jag inbillar mig att alla AIRBNB:are går och rotar i lådorna hemma hos dom de bor hos och så ett tu tre så är det någon som har twittrat om och gjort sig lustig över ens privata angelägenheter. Så vill man ju verkligen inte ha det.
Att bo hemma hos någon annan AIRBNB:are verkar inte heller så värst lockande om ni frågar mig. Jag gillar att bo på hotell för att det är så djävla smidigt. Allt finns, det är välorganiserat, de som jobbar där är hjälpsamma, det städas och byts lakan och handdukar utan att man behöver lyfta ett finger och så får man hotellfrukost. Mmm...hotellfrukost. Det kan ingen AIRBNB i världen överträffa, tror jag.

Sen kommer vi till ÜBER. Har hört karaktärerna i Girls lite världsvant slänga sig med uttryck som att de ska "ta en Über" när de ska någonstans så det fattade jag ju att det var någon form av taxiverksamhet som tydligen administreras via någon app där man också lämnar omdömen så att andra kan se att den här personen var hyvens. Ja, det verkar ju smidigt men gissningsvis inget jag skulle utnyttja eftersom jag aldrig åker taxi. Och då menar jag verkligen aldrig. Taxi som alternativ kommer liksom inte ens till mig när jag ska någonstans utan jag går eller åker kollektivt, inte för att jag är så himla miljömedveten (eller i alla fall är det inte av den anledningen) utan för att taxi känns lite läskigt. Har säkert sett Taxi Driver i någon känslig ålder och blivit påverkad av Travis Bickles minst sagt deppiga personlighet. Haha, skojar bara. Men allvarligt så tycker jag rent allmänt det är lite jobbigt att åka bil med folk man inte känner, det är så litet och trångt (åker uppenbarligen aldrig limousin) att jag känner att det nästan blir inskränkningar på mitt personliga kroppsrevir eller vad det heter, det här avståndet som man vill ha till folk för att känna sig bekväm. Och vad ska man prata om, och varför ska man ens känna sig tvungen att prata? Måste man haka på om de är snacksaliga eller verkar man oförskämd om man bara vill sitta och moltiga och glo ut genom fönstret? Och ibland är det så svårt att höra när det är motorbuller och bilradio som dånar samtidigt och då får man sitta där och gapa VASADU? som en annan papegoja. Känns ju sådär om ni frågar mig.
Och så det där med att någon annan ska köra när man inte vet säkert om de är psykiskt instabila eller kanske rent av självmordsbenägna och planerar att trampa på gasen och vrida om ratten så fort en bergvägg närmar sig? Hittar de till dit man ska eller tänker de blåsa en och köra en omväg via Tjottahejti? Så mycket problem som jag känner att man slipper om man istället använder apostlahästarna.
 Tror jag på eget initiativ har åkt taxi kanske...två gånger? i hela mitt liv. Och om man räknar med de gånger jag har åkt taxi på andras initiativ så kommer jag kanske upp i fem gånger (om man inte ska räkna begreppet "skoltaxi" för när det handlar om att skumpa omkring i en dånande VW-buss på slingriga grusvägar för att hämta upp bondbarnen i nejden och frakta dom till och från skolan så har jag oceaner av erfarenhet). När jag hör folk säga att de tog en taxi hit och en taxi dit lika lättvindigt som om det gällde att bre en ostmacka så blir jag lite häpen. Inte för att de gör det, utan mer för att jag själv aldrig kommer på tanken. Det är som att jag får en taxi-uppenbarelse varje gång jag hör talas om någon som tar taxi istället för att gå och kånka på sin väska. Jaha, kan man göra SÅ? liksom.

Ja men lite generellt då: Tycker nog att det är bra när konkurrensen gör att priser hålls rimliga och rika knösar inte tillåts tjäna multum för att de råkar äga THE ONE AND ONLY vad-det-nu-kan-vara-som-de-tjänar-pengar-på. Däremot känner jag mig lite mer tveksam till att vara i händerna på någon random privatperson. Som ju kan vara en fullblodspsykopat med siktet inställt på helt andra saker än att göra livet lite smidigt och trevligt och billigt för andra. De flesta är det säkert inte, men det ingen regel utan undantag, någonstans sitter någon Breivik-kopia som tänker att man lika gärna kan ta några till med sig när allting ändå ska gå åt helvete och det är ingen som bryr sig om ifall man har fått en dålig recension på Über eller AIRBNB när man sitter inne på livstid. Kom ihåg var ni hörde det först.