Bridget Jones's baby - the diary

Började i ett anfall av något som snarast måste beskrivas som enfald att läsa Bridget Jones's baby - the diary. Jag gillade den första boken om Bridget Jones, den var rolig och kändes lite uppfriskande. Den andra tyckte jag var sådär, inte fullt lika rolig och uppfriskande, men okej. Sen läste jag pliktskyldigast Mad about the boy och kände att nä, det här med att Bridget har blivit typ någon himla medelålders småbarnsmorsa som twittrar sig ur livskriserna, det kändes helt enkelt inte intressant längre. Menar förstås inte att karaktärer inte får utvecklas, jag kände väl bara att Bridget och jag hade vuxit ifrån varandra. Ja, men det måste jag ha förträngt, för lik förbannat så nappade jag åt mig den där bäbisdagboken när den låg i en extraprisbinge inne på Willys. Den, boken alltså, startade helt förvirrande med en massa tjat om den biologiska klockan och att alla Bridgets väninnor skaffade barn men inte hon, och jag fattade ingenting, hon hade ju två barn i den senaste boken, de kunde väl rimligtvis inte ha flyttat hemifrån redan? Ja, men sen fattade jag ju att den här utspelar sig INNAN Mad about the boy, men det kändes ju väldigt krystat och tillrättalagt. Men jag får väl skylla mig själv som helt slött tänkte att "jamen en ny Bridget Jones, det blir nog en trevlig och avkopplande lässtund i helgen". Kommer med största sannolikhet inte att läsa färdigt den här boken. Den får (så här långt) en provrörsbefruktning av fem möjliga.