En globetrotters (väldigt korta) memoarer

Har blivit utmanad att skriva om mina utlandsvistelser. Det kan möjligen bli det kortaste blogginlägget EVER, men eftersom det här är en blogg med eposet som ideal så ska jag nog kunna brodera ut texten även om detta. Känns rätt ofta som att jag är den enda människan i universum som inte har backpackat mig ett par varv jorden runt, men någon ska ju vara det. Ju äldre jag blir desto mindre äventyrslysten blir jag dessutom, så jag kommer väl att sluta som en sån där pensionär som tycker det är världens grej att ta bussen till stan.

Med min barndoms semestrar var det rätt skralt. Jag är ju uppvuxen på en bondgård, så vi hässjade hö när andra låg på playan med paraplydrinkar eller vad folk nu sysslade med på sina semestrar. Minns att min mamma tyckte det var jättepinsamt när vi barn sa till folk att vi hade varit på semester på Råslätt, som är ett miljonprogramområde utmed E4:an som mormor och morfar flyttade till när det var nybyggt och som väl inte är att betrakta som något paradis direkt. Men vi tyckte det var jättespännande med hiss och sopnedkast och balkong och lekplatser med gungor och rutschkana och folk överallt. Det var liksom exotiskt när man bodde långt ute i skogen utan en enda granne.

Vet inte om det var för att vi skulle ha något fräsigare att berätta som vi for på campingsemester i Danmark tillsammans med en annan familj en vecka en sommar när jag var liten. Det var fyra vuxna utan res- eller campingvana, och så sex barn under tio år, skruttiga bilar och skruttiga tält och plötsligt framstår filmen "Vi hade i alla fall tur med vädret" som rena drömtillvaron. Fast jag minns det ändå som rätt kul. Ett annat år hyrde vi en stuga i Strömstad en helg och en av dagarna åkte vi och tittade på Haldens fästning. Det var väl inte så himla upphetsande i sig, men VI VAR JU UTOMLANDS!

Fick tydligen mersmak för en sommar på högstadiet var jag i England på språkresa. Minns inte omständigheterna kring denna resa alls faktiskt, för jag åkte tillsammans med en tjej som gick i samma klass som jag, men vi var inte direkt kompisar så det känns som att det här var något föräldrapåhitt? Men på den tiden var jag ju tydligen lite äventyrslysten så jag tackade inte nej till detta utan tyckte väl att det var spännande och fränt. Minns dock att det var något av en chock eftersom det var typ jag och en till av alla som var med på resan som inte kom från DJURSHOLM. Den kulturkrocken var nog värre än vad det var att befinna sig i ett annat land.

Sen kom 80-talet och alla skulle tågluffa. Det gjorde även jag och min syrra, fast för oss var det mervar ett prisvärt alternativ för två snåla som skulle till Skottland, för det hade vi fått för oss att vi ville, så billigt som det bara gick. Minns att min syrra släpade med sig en katalog med tidtabeller för vartenda djävla mjölktåg i hela Europa som hon hade fått tag i någonstans, och med den och Interrailkortet och en näve resecheckar sicksackade vi oss fram norrut genom Storbritannien, ut på Orkneyöarna och tillbaks ner igen i sakta mak. Livnärde oss på typ öl och vitt bröd, men det var ju på den gamla goda tiden innan kolhydrater var att jämställa med heroin, så oss gick det väl ingen större nöd på. Några fräsiga Interrail-skrönor med vilda nätter i Europa kan jag dock mig veterligen inte bjussa på, men Skottland var fint. Så fint att jag åkte dit några år senare på min första bröllopsresa i början av 90-talet eftersom jag berättat för min dåvarande man hur fantastiskt fint det var där. Vi var där tre veckor i maj och det regnade och/eller snöade från morgon till kväll varenda dag, men det är ju smällar man får ta. Vi är skilda nu.

Sedan dess har det varit skralt på resefronten. Besöker Norge och Danmark i jobbsammanhang kanske någon gång per år, men det är ju inte att betrakta som äventyr direkt. Mitt ex' familj hade sommarställe på Åland, så där var vi en del men det var ju då. Jag och min man pressar väl oss över Öresundsbron någon gång emellanåt men det är lite som att det är för enkelt och lite för nära för att det ens ska bli av. Men kanske i sommar? Har ju kostat på taxarna varsin rabiesvaccination så att de ska kunna följa med, för om inte annat så är det APDYRT att ha tre hundar på pensionat vilket också sätter käppar i hjulet för ett möjligt liv som globetrotter. Ja, den som lever får väl helt enkelt se.