Bloggutmaning: TV

Mirre skickade följande utmaning till mig: TV-land! Du har viljan. Du har makten! Konstruera den perfekta tv-tablån en lördagkväll från kl. 18-24. I detta ingick också att få hitta på egna programidéer om man inte hittade det perfekta utbudet i alla miljoners miljarders befintliga tv-kanaler (som ju i och för sig mest sänder SKIT om inte det ordet är för starkt för era känsliga hornhinnor, ursäkta i så fall). 

Först och främst så skulle jag bli tvungen att kalibrera om hela min dygnsrytm, för det finns liksom inte på världskartan att jag är vaken till 24 under normala omständigheter. Men ja, efter ett par veckors semester och göttiga sovmorgnar så hade jag kanske fixat det. Sen hade det nog även fått vara en vit kväll. Enda anledningen till att man inte hittar på en massa dumheter på fyllan längre beror verkligen inte på att man blivit äldre och klokare utan äldre och tröttare. Man hinner liksom aldrig komma tillbaka till apstadiet utan det räcker med att par glas vin på fredagskvällen efter veckans vedermödor så har man somnat i soffan långt innan Gunde gastar åt Monique att släppa ut tigrarna på Fort Boyard (om det ens går på fredagskvällarna längre?).

Med risk för att låta dryg så ser jag faktiskt inte så mycket på tv. Det finns ju alltid en massa kultursnobbar som måste kokettera med att de aldrig ser på tv, och med detta vill de framhäva sig själva som lite finare och lite bättre än alla andra. Att de föredrar att sitta i sin sköna fåtölj och dricka årgångsvin och diskutera Baudelaire på originalspråk med likasinnade än att sitta som klistrad och dregla över skandalscener i Paradise Hotel på bästa sändningstid varje kväll. Sånt tycker jag är löjligt. Jag ser visserligen inte på Paradise Hotel, (däremot ser jag en del annat junk i stil med Robinson, Bonde söker fru och så vidare) men jag kan respektera folk som ser på det och står för det. Skulle nog mycket väl kunna bli fast även i Paradise Hotel-träsket om jag hade hittat någon likasinnad att diskutera och förfasas med. Det är nog bara en tidsfråga. Sen finns det kategorin människor som lite drygt påstår att de inte tittar på tv för att de inte äger en fysisk tv-apparat. "Jag kollar aldrig på tv", hör och ser man jämt och ständigt folk som häver ur sig i ett tonläge som att de minsann har bättre för sig än att sitta framför dumburken, men så kollar de alltid allting ändå via playtjänster. Slutligen finns det de som säger "sån skit kollar inte jag på" och sen när man börjar prata om vad som har hänt i senaste avsnittet av Ensam mamma söker så har de ändå järnkoll på allt. Kan ni inte bara ERKÄNNA att ni kollar?
Nä, men med tiden har jag blivit mer och mer tv-lat. Förr var man ju liksom piskad att kolla när programmen sändes om man inte hade video, men så är det ju inte längre. Har således alltid en bunke program som jag ska kolla på "sen", och så blir "sen" aldrig av.  

Men i alla fall, här kommer DEN (i mina ögon) PERFEKTA TV-TABLÅN

18.00 - 19.00: Hem till byn. Ja, på riktigt. Jag tycker det här är något av det bästa som gjorts i svensk tv (jag talar alltså om Bengt Bratts mäster-epos och inte den brittiska produktionen "Hem till gården"). Den borde sändas varje dag året runt och när alla säsongerna betats av från 1970-tal till nutid kan man bara börja om igen. Miljöerna! Karaktärerna! Manuset! Dialogen! Allt är svinbra. Nu har jag visserligen alla säsonger på dvd, PLUS att de ligger i Öppet Arkiv, men det spelar ingen roll. Närhelst i livet jag vill ha en liten paus så skulle jag kunna se ett avsnitt av HTB och få frid i själen.
19.00 - 20.00: STALLET. Det här är min egna programidé som på något mystiskt vis har finansierats och spelats in och nu går som evighetsserie (som dessutom har gjort mig ekonomiskt oberoende, YAY). Så här är det nämligen: Väldigt många människor håller på med hästar, ändå finns det nästan inga tv-program som handlar om just hästar och ändå är det i stallet som de perfekta förutsättningarna för motsättningar odlas, och alla vet ju att motsättningar och konflikter är en av huvudingredienserna i konceptet "bra tv". Alltså borde en såpa i stallmiljö bli Den Ultimata TV-serien. Väldigt många människor med olika personlighetstyper och karaktärsdrag som ska samarbeta och samsas om befintliga förutsättningar och enas om ridhustider, mockningsscheman och vilka hästar som ska gå i vilka hagar tillsammans: allt detta mynnar ut i en strid ström av mustiga konflikter som får Dallas att framstå som rena söndagsskolan. Det är tävlingar och fram- och motgångar, det är äktenskap som kraschar, älskare och älskarinnor till höger och vänster, det är mygel och förtal och stölder av sadlar och dopingmisstankar och hästar som bryter benet och får avlivas och vems är egentligen felet? Allt based on a true story från mitt stall, och det här är ju bara ett litet skrap på den ytan. Multiplicera detta med antalet ridklubbar och det kommer att finnas material att sända i en livstid. I min värld kommer det här att vara en TITTAR-SUCCÉ av Guds nåde. KA-TJING.
20.00 - 21.35. LÅNGFILM: Brevet till Brezjnev (eller hur fan det nu stavas). En film jag såg på 80-talet som jag minns som jättejättebra och som tydligen är helt djävla omöjlig att få tag på. Om någon sitter inne med tips på hur man får tag på denna pärla med svensk text så tas de tacksamt emot (om det inte inkluderar nedladdning eller illegala streamingtjänster, inte för att jag har några moraliska betänkligheter utan snarare för att jag är så trög att jag inte fattar hur man gör). Men ja, nu gick den visst på tv! I min fantasi åtminstone.
21.35 - 23.00. LÅNGFILM: Jag är löjligt svag för filmer som handlar om den lilla förtryckta människans kamp mot...vad som helst som verkar omöjligt. Exempel på svinbra filmer enligt mig: The River (med Mel Gibson och Sissy Spacek) som handlar om att myndigheterna vill bygga en fördämning som kommer att lägga småbrukarnas gård under vatten), Silkwood (med Meryl Streep, Kurt Russell och Cher) som handlar om anställda på ett företag som tillverkar kärnbränsle och där huvudpersonen börjar ifrågasätta säkerhetsaspekter),  Norma Rae (med Sally Fields) som handlar om arbetare på ett bomullsspinneri som startar en fackförening), Riff Raff (med Robert Carlyle) som handlar om brittiska byggnadsarbetare) och så vidare. Vilken som helst av dessa filmer kan få visas när som helst och jag kommer att sitta som klistrad.
23.00 - 24.00. Här kommer en film som antingen heter The mine eller möjligen The strike (eller möjligen något annat), som jag såg någon gång i slutet av 80-talet eller början av 90-talet och minns som en av de roligaste jag sett. Tyvärr verkar den lika omöjlig att uppbringa som ovan nämnda Brevet till Brezjnev. Eller vadfan, om man inte ens är säker på titeln så är det ju lite som att leta med förbundna ögon efter en nål i en höstack där det enda man vet är att höstacken står på ett fält någonstans i Sverige. Filmen handlar, som jag minns det, om att det är en snubbe som vill göra en dokumentärfilm om den brittiska gruvarbetarstrejken och så är det en rätt känd amerikansk regissör som nappar på idén och snubben ser det som sin möjlighet att få ut sitt politiska budskap men tvingas hela tiden kompromissa med den amerikanska regissörens idé om hur berättelsen ska framföras och den slutgiltiga filmen har väl ungefär bara titeln gemensam med originalet. OM NÅGON KÄNNER IGEN DET HÄR SÅ FÅR NI FAN I MIG SÄGA TILL, för jag skulle fan i mig kunna tänka mig att betala pengar för att få se den här filmen igen. I kid you not.

Ja, det var väl en mysig kväll i tv-soffan? ENJOY.